Vem var Franz Pfeiffer?

Några sista ord

Jag har nu fyllt hela 70 år. Känslorna är så blandade när jag tänker tillbaka på mitt liv, mina många år här i världen. Bara genom att skriva får jag en slags surrealistisk känsla i mig – nästan som om jag var ung igen. Jag minns hur jag skrev om mitt liv, om mina tankar och känslor – det var alltid något som lugnade mig. Det lilla svarta skrivhäftet med mina texter har jag inte öppnat på flera år. Idag, på min 70-årsdag, var första gången på länge som jag vågade göra en resa igenom mitt liv. Man brukar säga att ett fotografi säger mer än tusen ord. För mig är det texterna som verkligen talar ut, som berättar något. En bild vittnar bara om något yttre, i bästa fall återger den ett minne. En text däremot, den säger så mycket mer.

Varför jag bestämde mig för att skriva just idag ska jag tala om. Det är nämligen så, att för några veckor sedan fick jag en helt oväntad förfrågan om att göra en intervju. – En intervju? – Av mig? Frågade jag förvånat. Hade de tagit fel? Franz Pfeiffer – det är väl Herrn? Ja…jo…det var jag. Jag fick reda på att de ville intervjua civila, att de gjorde någon slags minnesbok av första och andra världskriget. Först var jag kritisk mot detta, men när jag tänkte på själva boken gick jag med på det. Jag älskar trots allt att skriva och detta skulle vara en ära för mig. Jag var otroligt nervös innan, men efter en liten stund kände jag mig mer tillfreds med situationen. Eftersom intervjun är en del av min livshistoria, tänkte jag skriva ner den i skrivhäftet. Jag har bestämt mig för att denna bok ska gå i arv och jag ska uppmana kommande generationer att bidra till dessa memoarer.

Jag satte mig i en fåtölj och en ung man vid namn Heinz Tischler hälsade mig välkommen. Goddag, Herr Pfeiffer. Vi är väldigt tacksamma för att Ni ställer upp på den här intervjun. Har Ni några frågor innan vi börjar? Det hade jag inte, så jag bad honom att fortsätta.

– Ni var blott fjorton år när det första kriget bröt ut, hur har det påverkat Er barndom?

Jag har ett flertal texter från min barndom – både före och efter kriget. Det som jag kan se när jag läser dessa är att kriget nog medförde en viss mognad och verklighetsinsikt – även om barn inte borde ha den tillvaron som sin verklighet. Generellt sätt tvingades jag in i vuxenlivet tidigare än vad jag kanske hade gjort någon annanstans. Jag fick en inblick i arbetslivet och jag lärde mig att inse värdet av pengar. Jag fick även en inblick i politiken och jag tvingades erfara vad vissa människor var kapabla till att göra. Vi förändrades och härdades nog allihopa  – vare sig vi ville eller inte.

– Intressant. Det talas mycket nu om tyskarna, som Ni säkert vet. Majoriteten förundras över att så många människor accepterade Hitler som sin ledare. Har Ni något att säga om detta?

Jag har aldrig varit positiv till Hitler, men hade jag sagt det öppet för några år sedan hade jag direkt skickats till ett koncentrationsläger. Där hade jag blivit misshandlad, torterad eller mördad. Den värld som vi levde i var helt isolerad. Många blev hjärntvättade och resten var för rädda för att vidta åtgärder. Man kan inte dra alla över en kam, men jag tror att många var mycket naiva när det gällde Hitler. Situationen här i Tyskland var extremt svår. Vi var desperata. Hitler kom som en ”räddare i nöden” och erbjöd arbeten och förbättringar, vilket var vad vi alla var i behov av. Han spelade på människors desperation och hopp och sakta men säkert satte han sin plan i verket. Det hela började oskyldigt och slutade som en katastrof. Jag minns själv hur jag ville tro på att han kunde vara Tysklands ledare, men jag gick aldrig på hans propaganda. Tyvärr var det många andra som gjorde det.

– Första världskriget var förödande för Tyskland. Trots detta startade Hitler ett till krig. Vad tror Ni det beror på?

Hitler har alltid varit känd för sin girighet. Jag tror att det handlade om just det – girighet  och maktbegär. Kanske ville han återfå vår stolthet. Den stolthet som många menade att vi förlorade under det första världskriget. Allting gick mycket snabbt. Efter en enda provokation var det för sent – vi befann oss återigen i ett krig. Angående stoltheten kan jag inte heller se att vi återfick den – tvärtom. Idag verkar många tala illa om tyskar  och beskylla oss för Hitlers misstag. Jag kan inte låta bli att ta illa upp, men jag antar att vi alla drogs ner i fördärvet på ett eller annat sätt.

– Tyskland verkade krigsmässigt ha kommit upp på fötter igen, men ändå valde Hitler att kapitulera. Någon kommentar?

Vi förlorade – men så är det i livet. Kanske var det helt enkelt så att vår Herre gav Hitler sitt straff. Jag tror inte att någon människa kan komma undan ostraffat efter att ha utfört sådana hemskheter. Någon rättvisa måste det väl ändå finnas här i världen, tycker ni inte det?

– Givetvis. Hur har kriget påverkat Ert liv nu i efterhand?

Jag och min gamla skolkamrat, Gretchen, förlovade oss under andra världskriget. När kriget tagit slut och ekonomin blivit mer stabil gifte vi oss och fick ett barn, Greta. Hon är vacker som sin mor och hon är min stora glädje i livet. Men jag skulle aldrig ha kunnat få henne under kriget. Det skulle ha varit extremt svårt att uppfostra ett barn under de omständigheter som rådde. Vi fick barn väldigt sent, Gretchen och jag. Kriget har påverkat min syn på saker och ting, jag kan fortfarande se tydliga spår av det ibland. Vissa nätter – även om det blivit färre med åren – får jag återigen besök av de traumatiska minnena från kriget. Drömmar, som på många sätt är så avlägsna kan ibland kännas så nära. Jag kan känna, lukta, smaka – ja nästan röra det. Jag har fortfarande kvar känslan av att vara ung och rädd. Den känslan kommer jag nog aldrig förlora.

Denna intervju trycktes sedan i en tjock mörkgrå bok. Jag minns hur jag med spänning öppnade paketet jag fått med posten och kände mig  rörd av blotta åsynen. Jag gick raka vägen hem med boken tryckt hårt mot bröstet, låste upp dörren och satte mig i min favoritfåtölj. Jag började att läsa, mer och mer levde jag mig in boken. Det var som att återuppleva allt igen – på gott och ont. Jag läste om så många andra som haft det precis som jag. Jag läste också om dem som haft det värre. Det går inte att beskriva den här känslan med ord, men det var verkligen en speciell upplevelse. Föreställ dig att du hela livet har gått och trott att du var den enda…den enda som förstod. Inte så att du har haft det värst – inte på långa vägar. Men att ingen skulle kunna förstå just den unika känsla som just du upplevde. Sedan sitter du plötsligt där – kanske 50 år senare –och inser att det finns så många människor som någon gång i livet känt precis som du.

Detta var de sista orden i Franz dagbok. Han dog den 17 juli år 1971, sittandes i sin käraste fåtölj. I hans famn låg en tjock grå bok – hans favoritbok. När jag öppnade boken föll det ut två fotografier.  Det ena var ett kort på mig då jag blott var ett litet flickebarn. Den andra var på en otroligt vacker kvinna. Det tog mig några sekunder att inse att denna kvinna var min mor – Gretchen. Jag läste för första gången igenom hans svarta skrivhäfte, vilket han så hemlighetsfullt suttit och skrivit i så länge jag kan minnas. Jag blev så rörd. Det var den finaste gåvan – det vackraste arvet man kunde få – ty det känns som att en bit av honom finns kvar i denna bok. En sådan gåva önskar jag själv kunna ge till mina barn en vacker dag. Så jag har beslutat, att idag, på min 16-årsdag ska jag börja att hedra min fader. Jag ska öva på min handstil och bidra med min del till vårt familjearv. Tills vi hörs igen – Auf Wiedersehen.

Greta Pfeiffer

Vem var Gerda Maier?

Till minne av Gerda Maier som den 19: e augusti år 1944 blev min hjälte. En hjälte som räddade mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma när hon sprang över gräsmattan med mig i famnen samtidigt som bomber träffade marken under oss. Det fick henne att springa ännu fortare. Hon hann få ner mig i skyddsrummet och kollade på mig skräckslagna ögon. Hon tvekade över mig och kom att tänka på något i sista stund. ”Jag måste hämta min bror ”, sa hon med rädsla i ögonen. ”Jag kan inte låta honom dö. Du måste lova att stanna här nere vad som än händer tills jag kommer tillbaka. Du sätter dig där nere i hörnet och rör dig inte. Öppna inte luckan förens det blivit tyst. Du måste lova mig det.” Jag hade nickat till svar och svalt hårt. Sedan sa hon sina sista ord ”jag älskar dig mamma”.  Sedan stängdes luckan och det enda ljuskällan i rummet var några levande ljus. Jag kröp ner till hörnet och väntade och bad att Gerda och hennes bror skulle komma tillbaka. Jag väntade ett bra tag innan jag hörde skrik utanför. Luckan öppnades och Gerdas bror och hans flickvän hoppade ner innan luckan stängdes igen med en smäll. Sedan hördes en bomb slå ner utanför och jag förstod genast vad som hade hänt. Vi var tysta nere i skyddsrummet tills chocken gått över och sorgen tog vid. Gerda var borta. Jag skulle aldrig mer få se henne igen. ”Det är mitt fel” hade hennes bror sagt samtidigt som jag makade mig fram för att hålla om dem båda. ”Säg inte så” hade jag sade med gråten i rösten.

Det var en sorglig dag för oss och vi sa inte mycket därefter om det som hade hänt. Jag höll mig för mig själv den natten och jag kunde inte sova. Det sved i ögonen för jag hade gråtit så mycket.

 Jag har ända sedan dess frågat mig själv om kriget var värt alla dom här förlusterna och mitt svar är än idag det samma, nej. Kriget tog min man och mitt barn ifrån. De förtjänade bättre. Gerda dog så ung och ibland önskar jag att jag kunde ha tagit hennes plats. Gerda dog 44 år gammal och jag har alltid varit stolt över henne. Hon och min man är mina största förluster. Dom var värda alla pengar i världen. Dom var speciella. Trots att jag förlorade så många överlevde ändå hennes bror och det tackar jag min lyckliga stjärna för. Han får mig alltid att le när han hälsar på mig i min nya bostad i Wien i Österrike. Han har nu fått barn och lever ett lyckligt liv med sin fru Stephanie. Jag är så glad för hans skull. Jag vet att Gerda och min man någonstans uppe i himlen ler mot honom och mig och det går inte en dag utan att jag saknar dom. Men samtidigt är jag glad att dom har varandra.

 Ibland har jag svårt att förstå hur nazisterna kom till makten. De hade ett bra inflytande från början och de lät ett tag lovande att låta de komma till makten. Men det slutade så illa för oss här i Tyskland i många andra länder som fick ta mycket stryk och fick ofattbara förluster. Deras makt fick sitt slut och vårt land fick än en gång ta ett hårt pris med stora förluster. Ryssland tog hem segern och vann kriget. De var ett stort för Tyskland och det hade jag på känn från allra första början. Det som är jobbigt här i slutändan är att man trodde på allt det Hitler sa, att allt skulle bli bra igen och jag ångrar att jag litade och trodde på allt han sa. Det var ju trots allt bara ord. Det är ju så lätt att göra en sak och sedan göra en annan. Men jag tror att kriget slutade så illa för Hitler blev maktgalen. Det är lätt att bli när man är så högt uppsatt. Jag har besökt koncentrationsläger i Tyskland och jag kommer att ha svårt att glömma de trånga rummen människor fick leva i. Hur de behandlades, det är helt ofattbart och det var så svårt att förstå hur pass dåligt judar t.ex. fick leva i koncentrationsläger. Hur pass dåligt skick det var i.

 Jag har levt mitt liv, mina dagar är räknade. Jag ha fått gå igenom mycket i mina dar men jag ångrar ändå inga beslut jag tagit. Jag har gjort mitt. Snart är det dags att få uppleva ett nytt äventyr då jag åter få leva med min dotter och man igen. Mina hjältar.

Vem var Vanja Wolf?

Att få vara en överlevare var en rikedom. Speciellt en överlevare efter kriget var en rikedom, som endast få hade kvar.

Jag minns det mesta, fast vissa dagar och årtal mer än andra. Men detta visste jag aldrig att jag skulle få bli interjuvad för, fast det är egentligen inte så konstigt. Vem vill inte få reda på allt som hände och vad det berodde på? Jag hade nämligen fått ett brev hem, om interjuven för någon månad sedan. Jag tackade ja, och gjorde mig självklart förberedd och letade upp gamla anteckningar som jag skrivit under krigets gång. Jag läste igenom flera pappers anteckningar, och desto mer började klarna upp ur mitt minne. Det var nu dags att berätta om alla känslor, alla stunder och alla besked som helt enkelt ändrade våra liv.

Nu var dem här, dem som skulle intervjua mig. Självklart var jag nervös, fast jag kände ändå att läget var bra. Och att detta skulle bli något som dem aldrig skulle kunna tänka sig ha hänt tidigare. Dem började med att presentera sig själva, och tog sedan ett foto på mig. Jag försökte le, men det gick inte så bra för jag kan nästan bara le om jag anstränger mig riktigt ordentligt. Men nu var tiden inne för den första frågan, efter all deras beskrivning på hur högt och tydligt jag skulle tala.

Nå, hur hade du det som barn under din barndom?

Jag tänkte, och kom genast på och berättade om att jag hade det bra. Att min pappa var en förmögen man. Och att vi levde i ett stort hus med vår familj en bit utanför staden Bochum.. Att vi även hade en stor äng med massvis av hästar. Jag levde helt enkelt ett bra liv på alla sätt och vis, jag hade vänner och jag gick i skolan.

Jag ser samtidigt bakom mina glasögon hur fort personen framför mig antecknar, och hoppas på att personen inte skriver något som inte hör till det jag nyss sa.

Jaha, intressant.. Skulle du vilja förklara för mig vilka dessa s.k. nazister var under den tiden?

Självklart, svarade jag. Dem började sina första steg genom att liva runt på gator och torg. Dem skrek även slagord så då gav man direkt dem sin uppmärksamhet för man undrade vad som föregick. Och dem talade om deras führer Hitler, världens mäktigaste man genom tiderna enligt mig. Så dessa nazister var helt enkelt Hitlers män. Dem gjorde allt i hans väg, för att tjäna honom och sitt käraste land, vilket dem sedan fick.

Jaha hur menar du nu, fick dem landet?

Ja, inget snack om saken. Nazisterna tillsammans med Hitler tog över hela Tyskland.

Hur lyckades han med det, så mäktig kan man väl inte vara?

 Det trodde vi alla ifrån början att han inte skulle bli. Men efter ett tag kom han med löften om att han skulle förbättra Tyskland. Det var under tiden vi hade ekonomisk kris här i Tyskland, då nästan allt hade blivit otroligt dyrt och man knappt hade råd att gå till läkaren. Eller inte min familj, vi blev inte så värst drabbade. Fast alla var ju inte så förmögna som vi, därför drabbades massvis av det. Så han lovade trygghet, att han skulle befria Tyskland och helt enkelt göra Tyskland till ett paradis.

Det låter spännande, men dessa nazister.. Blev du påverkad av dem på något sätt genom deras sätt att demonstrera?

Inte ifrån början. Det tog ett tag för mig. Fast min bror ingick i Hitlers nationalistiska parti rätt så tidigt. På det sättet så blev man ju senare ännu mer påverkad, eftersom att han verkligen försökte få med mig på Hitlers sida. Så efter någon månad var jag också på, eftersom att Hitler verkade vara en sådan underbar führer som alla ville följa.

Ja du, ibland är det inte alltid det enklaste att säga ifrån mot alla som påverkar ens beslut.. Men den mest spännande frågan av alla tycker jag, hur kom det sig att andra världskriget bröts ut?

Den frågan väntade jag bara på tills du skulle ställa den. Kriget bröt sig ut pga Hitler och Stalin, en annan mäktig man som skulle dela upp ett land, Polen i två delar var för sig. Men varken Hitler eller Stalin skrev på pappren om angreppspakten, som dem skulle gjort. Och samtidigt så var det flera andra länder som anslöt sig till det kommande kriget. Eftersom att Polen ändå hade blivit totalt krossat, av den tyska armén och att Tyskland var på väg att ockupera ännu flera länder. Man började även bygga fler och fler koncentrationslägren i Tyskland och Polen för att bli av med alla judar som Hitler ville utplåna.

Jaha, varför ville han utplåna judarna?

Egentligen vet jag inte, men han skyllde i alla fall på att det var dem som var orsaken till det första världskriget.

Intressant.. Tillbaks till andra världskriget, vad hände sen? Efter att Polen hade blivit ockupera t?

Ja du, det ska jag allt berätta. Ännu fler länder anslöt sig i kriget mot att besegra Tyskland. Fast ingen klarar riktigt av det, utan det är bara Hitler som ockuperar fler länder.

Och varför just Berlin fick bomber över sig var för att den tyska armén hade tidigare bombat dem Brittiska öarna. Fast britterna kände sedan efter att dem inte kunde stå ut med att inte göra något tillbaks, så därför bombade dem då ner Berlin. Då kändes det verkligen som att kriget var igång i Tyskland. Mycket mer minns jag inte, eller jag minns hur det slutade. Att vår tyska armé hade blivit instängd i Stalingard och var då färre personer och trupper som kunde strida. Och ännu flera bomber föll ner över Tyskland. Det var massvis med länder som äntligen fick sin vinst efter vad vi gjort mot dem i alla dessa år kriget hade pågått. Massvis med personer dog samtidigt i Tyskland och man insåg helt enkelt att det var slutet för Hitler och för vårt gamla hederliga Tyskland.

Det du berättar omfamnar mig otroligt, det måste verkligen varit hemskt att få uppleva detta. Hur mår du nu, och hur mådde du precis efter kriget hade slutat?

Nu mår jag skapligt, man lever som man lever. Det som har hänt kan jag inte ändra på nu. Utan jag försöker göra det bästa av mina sista dagar i livet istället. Fast då precis efter kriget mådde jag inte bra. Min själ var krossad pga alla personer som dött, speciellt mina närmaste och även att få se vårt rike brinna ner till grunden. Det sätter sina spår, så nu när jag väl berättar allt för dig strömmar tankarna upp igen och är svåra att täcka över. Men jag har min egen familj nu, och mina barn hoppas jag har det bra. Min man är dessvärre död, fast jag är tacksam ändå för att jag får leva för honom nu. Och även leva för alla mina andra anhöriga.

Samtidigt som jag talade till punkt så såg jag hur personen framför släppte pennan, och stängde igen blocket. Förmodligen så var han färdig med interjuvn. Han reste sig upp, och gick emot mig och gav mig en kram och sade låt ditt liv få sluta på ett sätt som du vill att det sedan ska få sluta på för dina barn. Det gav mig en tankeställare, och jag tog åt mig av det han sa. Samtidigt som jag förde in det i hjärnan blev tvingad att skriva en signatur.  Han öppnade blocket och gav mig pennan. Stilen blev tyvärr inte så fin, lite darrig. Fast man såg ändå att det stod Wanja Wolf.

Drygt en månad efter denna dokumentär dog Wanja Wolf av ålder. Hon var gammal och orkade förmodligen inte fortsätta att leva som hon gjorde. Samtidigt leva med allt hon hade varit med om tidigare. Därför är hon nu uppe i himlen tillsammans med sina käraste som har väntat på henne.

Vem var Emalina Hartmann?

Döden kändes långt ifrån ensam

Ravensbrück kom att bli min död. Alla vi kvinnor i det vänstra ledet gick mot döden. Men istället för att säga ”döden” så kallade de dem för ”duscharna”. En snabb död. Många skrek, andra accepterade det bara och såg vägen till himlen. Hade man sett vägen till helvetet hade det inte varit så farligt faktiskt, för vad vi hade upplevt de senaste månaderna var värre än det värsta tänkbara helvetet. Jag bad en sista bön innan de sjuka människorna tog mitt liv. Jag bad för mina barn, min man och Cillas familj. Jag bad även för mitt land, även fast det inte förtjänade det. Jag bad mest för de som orsakade detta, att deras liv skulle bli hemskt. Hitler och hans landsmän som lyckades manipulera en hel värld. Dock måste jag erkänna att han var skicklig. Han valde rätt tidpunkt, då Tyskland behövde det som mest. Folket kände en hämdlysthet sen första världskriget och det förnedrande Versaillesfördraget. Samtidigt så brottades de med hungern och den ekonomiska krisen. Folket behövde en hjälpande hand, och den handen kom att bli nazisternas. En hand som var hjälpande till en början, tills Hitler hade vunnit folkets tillit och respekt. Det var då det kom att ändras. Han blev maktgalen, och han kunde inte få nog av känslan att härja. Samtidigt hade han en högerhand som var lika maktgalen, Stalin. Tillsammans skapade de en värld av krig, tills Hitler blev snäppet värre och högg Stalin i ryggen. Ingen vågade längre stå emot Hitler som var kapabel till vad som helst. Tyskland påverkades extremt. Vissa som Hitler lyckades hjärntvätta, de som hyllade kriget. Som tyckte att respekten för Tyskland var på väg tillbaka, vilket den skulle, till vilket pris som helst. Sedan har vi vad de kallade ”syndabockarna”. De som var lätta att trycka ned, och skylla på. Judarna, de handikappade och många fler. Läget förvärrades för varje år som gick. Det var som att Hitler och hans män ville ha mer och mer. När de hade erövrat ett land så gav de sig direkt på nästa. Men efter några år fick de andra länderna nog. Detta behövde stoppas. Tysklands regerning krisade ett tag, men detta lyckades stabiliseras. Jag tror att kriget slutade av en anledning främst. Folk insåg allvaret. När brittiska trupper tog sig in på koncentrationslägrerna så insåg världen vilket högt antal människor som dött, eller sårats. Och folk insåg att denna värld de levde i var oacceptabel. Många länder fick nog, och detta gjorde att de kunde krossa Tyskland. Det var tur att de andra länderna bestämde sig för att krypa ut ur sina hål och göra något åt situationen! Även fast jag trodde att kriget nått sitt slut, så vet man aldrig hur det hade kunnat fortsätta.

Det finns inget straff rimligt straff för Hitler och de andra som ligger bakom detta. Ingenting kan göra så att vi alla får tillbaka våra döttrar, söner, mammor, pappor, syskon och vänner. Det finns inget pris de kan betala. Det finns inga ursäkter som hjälper. Jag förlorade alla mina anhöriga i kriget. Eller, min familj vet jag inget om. Men det värsta är inte bara min familj. Utan alla som dog, och den siffran är extremt hög. Döden kändes iallafall långt ifrån ensam, mer som en befrielse från detta elände.

Vem var Günter Schäfer?

Född den 8 juni 1900 – död den 11 feb 1943

Günter Schäfer kom från en mycket välbärgad familj som vid hans tidiga ålder flyttade från hemlandet Österrike till Tyskland på grund av ett bankjobb fadern erbjudits. Günter levde fridfullt och med stora drömmar, ville en dag bli pilot trots faderns flera försök att få honom på andra tankar.

Han hann inte fylla mer än 14 år innan kriget blev en del av hans liv. Fadern kallades ut i krig men kom hem till största delen oskadd. Detta kom att bli en stor förändring i Günters liv. Han och hans familj berördes ordentligt under den ekonomiska krisen och familjen schäfer gick från överklassen till den nedre mellanklassen. Günter tog arbete på stadens egna tidning där han klättrade uppåt från lärling till journalist. Genom tidningen hade han en öppen väg ut i landet och visste precis vad som skedde. Men när NSDAP började komma till makten och judarna beskylldes som anledningen till det stora kriget och krisen efter blev det svårt för honom att ha sin position kvar. Länge trakasserades hans familj offentligt av nazister pga. deras religiösa tro.

1923 flyttades Günters tvillingbror till München eftersom han ville ta sig tillbaka till Österrike. Det sista man hörde av honom var i ett brev som beskrev kuppen av Hitler i München. Man har aldrig hittat hans kropp men man tror han blev begraven i en massgrav i ett koncentrationsläger precis utanför den tyska gränsen till Österrike.

1939 dog både hans far och mor och eftersom brodern var borta tog han över hela huset själv. Kort därefter delade han huset med en kvinnan och två barn. Denna kvinna var förutom modern den enda kvinna som någonsin funnits i hans liv och detta var en mycket trevlig tid för Günter trots de hemskheter som fanns på utsidan. Men plötsligt förändrades den trevliga känslan. Familjen tvingades ut ur landet eftersom de var polacker. Och 1942 knackade det tillslut på dörren för hans del och han tvingades bort från Bochum till koncentrationsläger, arbetsläger.

Detta vet man genom flera brev man hittat av Günter hos släktingar och vänner. Genom brev och släktingar har man också kunnat säga vad Günter själv tyckte om nazismen, Hitler och kriget:

Nazisterna och Hitler utlovade mat och arbete och vad de lovade blev till sanningen. Detta gjorde att folk fick förtroende för dem och kunde komma till makten. Nazisterna gav vissa människor stora förhoppningar medan andra människors hopp försvann. De fick de tyska medborgarna att vända ryggen mot judarna och anse att allt var deras fel. En av anledningarna till det andra världskriget var Hitlers besatthet av att utöka Tysklands territorium. När sedan Tyskland gick till anfall mot Polen förklarade både Storbritannien och Frankrike krig mot Tyskland och det andra världskriget startar. Günter själv fick aldrig vara med om något slut av kriget men när Tyskland satte igång operation Barbossa, anfall mot Sovjet började de också gräva sin egen grav. Sovjet och de allierade gick ihop och skapade motstånd från två håll av Tyskland och detta gjorde att Tyskland tillslut kunde besegras. Vid den här tidpunkten hade också Tyskland gått med för stora förluster för att kunna ersättas och var försvagade.

Den 11 februari försökte Günter och fyra andra på koncentrationslägret på ett rymningsförsök men blev stoppade och avrättade på plats.

Det enda som bevisar om Günters tid i koncentrationslägret är ett sista brev skrivet av honom som man hittade i en soldatsko i slutet av kriget. Man beslöt att bränna upp brevet men det försvann spårlöst några timmar innan detta skulle ske.

Brevet avslutades med dessa meningar: “Om någon någonsin kommer att upptäcka detta brev hoppas jag du inte låter det gå med vinden utan läser allt ordentligt och kanske, kanske kan du få en förståelse för alla oss människor som tvingats att gå genom detta.”

Och kanske var det precis denna förståelse som fick någon eller några att rädda detta brev från att bli uppbränt och hållas borta från offentligheten i över 15 år.

Till minne av Günter Schäfer för en vilja att överleva 1900-1975

Vem var Joseph Weber?

År 1945.

Det tog sin tid. Efter flera månaders av svält och misshandel i koncentrationslägret dyker engelsmän och amerikanare plötsligt upp. ”Kriget är slut!” skanderar dessa soldater som nu har blivit våra hjältar. Vi är plötsligt fria människor. En man i svart kostym och brunt långt hår kommer fram till mig och frågar med engelsk brytning om han kan ställa några frågor till mig. Fortfarande i chock, svarar jag på hans frågor.

Hur kom nazisterna till makten?

Hjärntvätt och en desperat befolkning. Efter att ha levt i det fattigaste Tyskland på länge, dyker plötsligt Hitler upp och lovar jobb och trygghet till alla i landet. Och han håller även sina löften. Det är judarnas fel till att vi förlorade 1:a världskriget, och de blir genast syndabockar för all ondska och negativitet som sker i världen. Tillslut hamnar hans parti i riksdagen och då börjar folk lyssna på riktigt. Allt han sade satte nu spår i alla tyskars hjärnor, åsikter och tankar. Allting blev plötsligt glasklart; allting var judarnas fel, och de skulle utrotas till varje pris. Det fanns ett fåtal människor som fortfarande kunde se klart och förstå att det han gjorde egentligen var fel. Jag var en av dessa människor.

Hur hade jag det under kriget?

Efter en hård uppväxt med två döda föräldrar och med två yngre systrar att ta hand om, lärde jag mig snabbt hur man överlever i en tuff miljö. Utan dessa egenskaper skulle jag inte leva idag, och det är något som hjälpte mig genom hela kriget. Då alla andra började lyssna på en främmande man med främmande åsikter, lärde jag att stänga av öronen och kritisera honom istället. Jag lyckades organisera en motståndsrörelse som kämpade emot denna propaganda, och vi höll Bochum fritt från SA- och SS-soldater i drygt ett år; en tid då alla andra städer redan var infekterade. Tillslut plockade de in oss, en och en, och då hade vi ingen chans.

Varför stannade jag kvar i Tyskland genom hela kriget, trots all repression?

Jag ville inte ge vika för alla nazister, jag tänkte inte lämna mitt gamla Tyskland pga ett parti som har förändrat landet till en slags mördarnation. Jag kände att så länge jag stannade i Tyskland, skulle nazisterna aldrig ”vinna”.

Jag har överlevt ett världskrig. Jag överlevde bombnedslagen 1943, jag överlevde  mordet på mina två systrar, och nu har jag överlevt koncentrationslägret 1945. Ingen kan ta död på mig. Det enda som kan ta mitt liv är tiden.

Joseph Weber dog år 1962 av ålder och gamla skador från koncentrationslägret. Efter kriget åkte han runt i olika skolor i Tyskland och berättade sin historia och inspirerade flera människor till att berätta sina historier, bl.a. Otto Frank – den kända författaren.

Fyra år efter hans död döpte man en gata i Bochum i hans namn; gatan han bodde på, ända in till sista andetaget.

Vem var Cilla Reisinger?

Min mamma överlevde kriget. Resten av sina år spenderade hon med oss barn och hon var genuint lycklig. 1987 dog min älskade mor. Med ett leende på läpparna. Hon blev 87 år gammal och hon fick det liv hon önskade sig. Vi separerades under kriget men jag och mina syskon återförenades med mamma när vi befriades från koncentrationslägret Ravensbrück. Jag kommer så väl ihåg hennes historier och hennes sista minnen från Ravensbrück. Låt mig berätta dem för er.

Det var en mörk och regnig dag och alla fångar tvingades ställa sig i två led. Ett led som gick åt vänster och ett som gick åt höger. Amalina, mammas bästa vän, fick stå i det vänstra ledet och mamma i det högra. Det var den sista gången de två vännerna såg varandra. Ledet åt vänster, det som Amalina stod i, de ledet gick till gaskamrarna. Och de i mammas led fick arbeta på fälten. Några timmar senare kom britterna och räddade dem. Mamma sa alltid att hon förstod exakt vad som skulle hända när de skiljdes åt. Hon visste. Hon sa alltid att de tog en lång tid att glömma allt, eller hon glömde ju aldrig det som hade hänt men det tog en lång tid att starta om. Leva ett nytt liv.

Mamma hade förlorat många under kriget. Sin man, sin vän, sin mor, sin far och många bekanta. Jag kommer inte ihåg så mycket från min tid i Ravensbrück och tur är väl det. Det är mycket som man idag fortfarande undrar. Hur kunde nazisterna komma till makten i Tyskland? Hitler lovade att alla skulle få jobb, frihet och mat. Han lovade helt enkelt folket en drastisk förändring till ett bättre liv. Ett bättre Tyskland. Adolf Hitler och hans anhängare utnyttjade folkets situation, folket var desperata. Inflationen var löjligt stor och folket svalt ihjäl och han utnyttjade den situationen. Folket ville ha ett bättre liv så många litade på hans ord. Något som den senare skulle få ångra för alltid. Nazisterna påverkade Tyskland och dess befolkning oerhört mycket. Folk dog och folk levde i misär. Enligt mig var det värre än innan Hitler kom till makten. Men det var inte endast det. Hitler fick folk att vända sig mot varandra. Folk anmälde judar, homosexuella, kommunister och alla som inte ansågs vara normala bara för att rädda sitt eget skinn.

Många i Tyskland tyckte att fredsvillkoren efter andra världskriget var för hårda och många var extremt missnöjda. När Hitler kom till makten så utnyttjade han folks missnöje till att starta krig. Men jag tror även att det berodde på att han var makt galen och ville att den ariska rasen skulle överleva och inte påverkas av andra ”smutsiga” raser. Han såg helt enkelt till att göra det han ville göra. Utan några invändningar.

Kriget tog tack och lov slut. Men det skulle aldrig ha startats från början. När Hitler märkte att hans planer misslyckades så fegade han ur. Jag tror inte att han tyckte att det han hade gjort var fel, tvärtom. Jag tror att han insåg att demokratin skulle segra än en gång. Han orsakade så mycket smärta och var hjärnan bakom massmord. Och han kunde inte ens låta sig ställas in för rätta. Han tog livet av sig. Det bevisar bara hur feg han var.

Denna text tillägnar jag alla som dog under andra världskriget. Alla som föll offer för grymhetens planer och alla anhöriga. Må ni äntligen vila i frid.

Vem var Ruben Voigt?

Hej igen för sista gången.

Jag har alltid undrat när jag skulle få uttala mig angående allt som hänt i Tyskland en sista gång och nu har det hänt. Jag fick ett samtal på min annars onödiga telefon för ett tag sen. De ringde från en tidning kallad Historiens nutid. De ville samtala med mig angående allt som jag varit med om och hur jag uppfattade det. Det var klart att jag efter i några minuters betänketid tackade ja. De ville hålla intervjun inuti Das Mauer museum so är ett museum innehållande tysk historia. Jag mötte upp personerna som skulle hålla i intervjun på den tiden som vi hade bestämt och så satte vi igång. Deras första fråga blev, hur tror du att nazisterna lyckades komma till en maktposition i Tyskland?  Mitt svar blev rakt och ärligt. Jag sa, deras förbannade förmåga att lyckas övertala folk och nästan en hel nation att tro och lita på att allt de sa var sant. Hitler lyckades övertala de flesta tyskar att de tillhörde ett släkte kallat arier och att de som var såkallade icke-arier var smutsiga och hade smutsat ner vårat land. Nazisterna påstod att det var judarna som låg bakom det första världskriget när det i själva verket helt vanliga tyskar som låg bakom första världskriget.

Efter det frågade den ena mannen, hur påverkade kriget och nazismen dig och det tyska samhället?       Nazismen påverkade inte mig själv eller min mor särskilt mycket mer än att man var tvungen att tänka på vad man sa i offentliga områden. Sedan var jag alltid orolig för att behöva gå in i kriget och lämna mor ensam hemma men det var tur att det inte blev så. Nazismen påverkade ju också samhället på det sättet att alla var hela tiden rädda för att bli inkallade eller för att något land skulle slå till mot oss i Tyskland och förstöra vårat land vilket senare skulle komma att hända. Sedan försvann ju också en stor del utav samhället ut till olika koncentrationsläger. Det var dit som nazisterna forslade de stackars judarna och lät de dö utan någon som helst sympati. Det var hemskt.

Efter att jag hade besvarat denna fråga så tog vi en paus i intervjun. Jag fällde några tårar i tanken på min mor och far och alla de oskyldiga dödsoffren som dött genom åren. Efter pausen så satte vi igång igen.  Varför tror du att det andra världskriget över huvudtaget bröt ut? Jag tror att det berodde på den hybris som de tyska nazisterna och då naturligtvis Hitler lyckats bygga upp. De såg sig själva som oslagbara och att några hundratusen skulle omkomma i krigen brydde de sig inte särskilt mycket om. De ville bli störst helt enkelt. De ville ta över Europa och styra Europa med sina egna händer. Det var hela tiden den tanken som lockade dem och som gjorde att andra världskriget bröt ut. Det var ju då inte så konstigt att de tillslut fick smaka på sin egen medicin och tillslut själva bli styrda utav andra länder. Det är ju så det är i mina ögon. Har man en kaxig och uppstudsig attityd mot andra som får man tillslut stryk och det var så det blev för nazisterna och Tyskland. Det var som sagt hemskt att se sitt egna land falla sönder i ruiner men det var så det blev och det var inte mycket att göra åt.

Vad hittade du på efter kriget? Hur fortsatte ditt liv att rulla på?

Det var inte så svårt som jag trodde. I slutet av 1945 så dog min mor och då hade jag en riktigt tung tid och det tog en stund att komma tillbaka efter en sådan står förlust. Efter den tunga tiden så flyttade jag och bosatte mig i på den Franska Rivieran. Det var ett tag sedan jag var här och besökte Tyskland men det är intressant att se att vissa delar av muren fortfarande står kvar. Synd bara att folk går och klottrar på den. Det förstör bara i mina ögon.

Sedan tackade vi för intervjun och gick skilda vägar. Nu är jag tillbaka i Frankrike och här kommer jag nog att leva mina sista år och de åren kommer jag att leva fridfullt med många yngre damer och mycket gott vin.

Tack för mig!

Vem var Dietrich Haase?

Till minne av Dietrich Haase 1900-1945

Tänk om alla varit lika kloka som Dietrich. Lika goda och osjälviska. Då hade det här hemska kriget aldrig ägt rum. Alla personer som plågats och behövt offra sina liv hade istället fått leva ett långt liv och uppfylla alla sina drömmar. Om alla vi andra anat samma sak som Dietrich anade. Då hade det inte slutat så här och vi hade inte behövt känna chocken när vi nu ser verkligheten framför oss.

Dietrich flyttade under sin uppväxt till Bochum. Han levde i en välbärgad familj med en far som var läkare. Han gjorde allting för att andra människor skulle må bra, precis så som Dietrich också växte upp och gjorde. Han var den mest osjälviska person jag någonsin träffat. Han klagade aldrig över sin situation eftersom han alltid ansåg att han hade det långt ifrån så dåligt som många andra. Men trots hans positiva inställning kan inte ens han ha levt så bra under krigsåren. Det var en riktigt tuff tid för alla i Tyskland. Hur förmögen man än var.

Men hur började då allt? Efter det första stora kriget blev ekonomin rubbad pga. de stora krigsskulderna och arbetslösheten som var hög. Pengar var ingenting värda. Människor försökte hela tiden överleva dagen. Adolf Hitler kom som en frälsare och gav människorna nytt hopp. Han var en god talare och organisatör som lovade jobb och ett bättre Tyskland. Till en början höll han löftena och fick mer och mer att säga till om och blev allt mäktigare. Människor hoppades på en bättre framtid med denna duktiga och engagerade man som ledare. De blev helt besatta. Ju längre tiden gick och Hitlers ideologi om det ”rena Tyskland ” fick genomslag och arbetslägrena blev fler, så började också människor ana att allt inte stod rätt till. Men rädslan tog över och de valde att blunda för verkligheten. Så länge man själv och familjen hade det bra och inte var i fara så var man tyst och lydde.

Tänk om alla varit som Dietrich. Hållt fast vid sina vänner trots religion. Inte gripits av rädslan utan ställt upp i alla lägen. Då hade inte tidigare goda vänner och grannar skiljts åt av raspolitiken och rädslan. Ghettona hade aldrig uppkommit i städerna och klasskillnaderna hade inte varit så tydliga. Hitlers tankar hade aldrig fått fotfäste.

Under Hitlers väg till makten hamnade han under period i fängelse. Han skrev boken Mein Kampf där han beskrev hur han ville skaffa ”Lebensraum” åt Tyskland genom att erövra markområden i öster. Han ville kompensera för tyskarnas nederlag i första världskriget. Och genom ett avtal med Stalin bestämmer sig fienderna för att tillsammans ockupera Polen. Det är startskottet för andra världskriget.

Det var i slutskedet av kriget du min vän, inte längre kunde undvika  att dras in i det militära. Tyskland hade tömts på unga män, villiga att kämpa för sitt land. Vår stolthet och övertygelse började ge vika. Vi förlorade alltmer. Du sa till mig innan du åkte att jag varit din trognaste vän som du delat åsikterna emot kriget med. Du tackade och bad mig titta till din mamma och syster. Precis som om du visste att vi aldrig mer skulle ses. Det är en stor sorg för mig att du inte fick uppleva freden och se att det du trott på var rätt! Att omvärden vände sig mot allt Hitler stått för! Du fick aldrig uppleva den totala förnedringen Hitler själv utsatte oss för: sitt eget självmord! Inte ens han vågade se sanningen i vitögat!

Så mycket lidande så många människor fått utstå. Så många miljoner döda! Hela världen blöder och sörjer. Hur kunde det sluta så här? Jag förstår att omvärlden vill dela Tyskland i två halvor. De vill inte se det här kriget upprepas! Men det var ju inte bara Tyskland som var en oroshärd. Många nationer angrep varandra. Men de allierade var starkare tillsammans och alla gick emot oss i slutet.

Den sista vårmånaden blev också din sista. I krigsslutet förblödde du av en skottskada. En skottskada som med en skicklig läkare likt din egen far i närheten, hade kunnat stoppa blödningen. Jag såg ändå glädjen i din mors ögon att hon kunde få hem dig och ordna en begravning. Många andra av våra avlidna landsmän kom tillbaka hem igen.

Jag glömmer aldrig vår vänskap. Den har betytt mycket för mig. Du har lämnat ett stort tomrum.

Din tillgivne vän

Vem var Adela Bauman?

 Detta är en intervju som ger en syn på hur det såg ut i Tyskland under kriget från Adelas vinkel.

 År 1989

Jag har som alla andra kämpat mig igenom en mycket hård tid fylld av hat, ilska och orättvisa. Jag har sett mitt land växa från botten och bli allt mäktigare för var dag. Men jag har även sett dagar då mitt land fallit från toppen och haft sina motgångar. Men dessa upplevelser har gjort mig och mitt folk till de vi är idag.

–          Hur tror du nazisterna kom till makten från första början?

–          Inget av detta skulle ha hänt, om inte nazisterna kunde komma till makten. Hitler skulle aldrig fått sin vilja igenom om han var ensam. Man måste vara fler om man vill att kraven ska bli starkare och lättare hörd. Hitler må vara grym, men han var faktiskt intelligent. Han visste mycket väl om att det gällde att få så många som möjligt att bli nöjda. Därför såg han till att få folket på sin sida. Och faktumet att landet var så fattigt gjorde det mycket lättare. Då Tyskland var som fattigast hjälpte USA landet på fötter igen. Men då ekonomin började gå dåligt för även USA hade vi ingen som helst hjälp längre. Vi var fattiga och hungriga. Vi var i stort behov av någon som kunde ta hand om landet.  Det var då Hitler utnyttjade folkets situation. Han lovade oss mat och arbete. Vi såg det som en utväg, han var vår enda väg till det bättre. Han gav oss hopp och blev snabbt landets hjälte. Vi alla lät oss övertygas av honom så vi röstade på nazisterna. Med hjälp av oss, fick dem makt.

–          Men hur påverkades du och det tyska samhället av nazismen?

–          Vi påverkades väldigt mycket. Samhället blev helt förändrat. Det infördes så många nya regler och lagar som man aldrig tänkt på tidigare. Helt plötsligt så kan man inte längre umgås med gamla judiska vänner. Allt blev liksom så himla grupperat och man delade in folket i olika grupper. Vissa var mer värda än andra. Friheten att bara leva som en vanlig människa var helt utplånat. Vi fick alltid tänka oss för innan vi sa något. Det var som att hela landet var fyllt av Hitlers angivare. Ingen ville åka fast, så om man hade kritiska tankar gentemot nazismen var det bara att hålla tyst. Jag levde i en värld fylld av rädsla. Även om jag tyckte annorlunda och hade andra åsikter vågade jag inte säga emot. Ingen gjorde motstånd. Man var fast och följde bara strömmen. Nazismen tog över totalt. Jag blev nästan hjärntvättad och jag måste erkänna att jag faktiskt började tro att judar, handikappade och homosexuella var underlägsna. Att de inte skulle ha samma rättigheter som arierna. Det var vi med rent, tyskt blod som skulle härska. De andra hade absolut ingen värdighet kvar längre. Och samtidigt så var ju Hitler vår hjälte, han såg till att vi inte var lika fattiga som förut längre. Ekonomin förbättrades och han fick landet att blomstra. Då såg man ju upp till honom mer. Även om hans grymheter var fel, så höll man ju med honom. Så om man säger såhär, så förändrade nazismen vårat tankesätt.

–          Intressant. Vad var anledningarna till varför andra världskriget bröt ut, tror du?

–          Jag tror det berodde på nazisternas sätt att agera. De ville inte uppnå sina mål med diskussioner, utan de ville ha strid. De ville inte övertala andra, de ville slåss. Antingen deras sätt eller ingens. De trodde att man behövde trycka ner andra för att nå toppen. De tänkte på ett speciellt sätt. Eller i själva verket tänkte de inte alls. Bara en inställning: makt får man genom kamp. Det var därför de inte kunde diskutera fram sina politiska åsikter. Det mesta var ogenomtänkt och ologiskt. Varför är t ex judarna mindre värda än arierna? Jag menar, vad gjorde vi för nytta för samhället som de inte kunde göra? Det skulle inte nazisterna kunna svara på tror jag. De visste bara en sak. Judar var underlägsna och så var det bara. Man tänkte inte, utan agerade istället. Det tror jag var grunden till allt som hände. Hitler hade redan innan han kom till makten inställningen att han ville ha krig. Så när han kom till makten började han planera sina huvudsakliga skäl som var de främsta anledningarna till varför han ville komma till makten från första början. Alltså för att starta krig och ta över. Det var så andra världskriget bröt ut. Han började kriga mot alla.

–          Jaha. Men varför slutade det som det gjorde?

–          Det slutade med att Hitler tog självmord. Det var för att han märkte att de andra länderna skulle besegra honom. 1945 gjorde amerikanerna, engelsmännen och ryssarna motstånd samtidigt. Han förstod sedan att han hade förlorat. Men han ville behålla sin heder. Han ville inte att någon annan skulle döda honom eller tortera honom. Så han och hans älskarinna begick självmord. Men andra världskriget var ännu inte över. En atombomb släpptes över Hiroshima och Nagasaki och tog otroligt många människors liv. Det fick Japan att ge sig. Sedan slöts fred mellan USA och Japan 2 september 1945. Det var då allt äntligen var över.

–          Hur tror du detta påverkar framtiden? (Hur detta påverkat oss idag)

De stora atombomberna som sprängdes kommer nog ge allvarliga följder. Många barn kommer säkert bli handikappade vid områden där bomberna släpptes. Så jag tror inte bara att följderna orsakade många dödsfall. Det kommer fortsätta under en längre tid och orsaka fel hos små barn. Kanske för alltid. Men om man ser det från den ljusa sidan så tror jag ändå att kriget var väldigt lärorikt. Jag tror att människorna i framtiden kommer lära sig utav det här. Och att man kommer göra allt för inte en ’’ny Hitler’’ ska komma till. Kriget kostade otroligt många människors liv och vad fick man ut av det? Ingenting. Det kommer man sakta att börja förstå. Framtiden kommer bli mer och mer demokratiskt då. Människor är ganska korkade trots allt. Det kommer nog alltid finnas folk som Hitler. Folk som tror på övermänniskor. Men med tiden kommer vi kanske att förstå att krig inte löser något. En dag kommer människorna kanske äntligen att förstå att det inte finns några övermänniskor. Alla är lika värda. Ett samhälle som styrs av en person eller en grupp som inte behandlar folket på rätt sätt kommer aldrig klara sig hela vägen. Man kanske klarar sig hyfsat bra till en början. Men aldrig ända fram till slutet. Som Adolf Hitler. Vi ger framtiden ett exempel.

–          Berätta lite om dig själv. Hur ser ditt liv ut nu efter kriget?

–          Jag har det bra. Jag är för gammal för att orka jobba men jag har världens tur som överlevde kriget. Dessa upplevelser som jag har varit med om under kriget kan man lära sig mycket av. Det är därför jag går runt i olika skolor och berättar för barnen om kriget.

–          Varför gör du det?

–          Jag vill att den nya generationen ska inspireras. Men även lära sig att det aldrig räcker med att bara vara starkast. Man kan inte nå toppen genom att trycka ner andra. Så funkar det inte. Om man tänker som Hitler kommer man aldrig att lyckas. Vad jag tror är att det var Hitlers girighet att vilja överta hela världen som blev hans undergång. Han begärde helt enkelt för mycket. Han var ond. Och hur mäktig han än var så skulle hans nazistiska åsikter aldrig hålla ut hela vägen. Godheten övervinner alltid.