Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Både bra och dåliga saker. Jag har gift mig med en judisk man från Bochum. Vi har mycket gemensamt, bl.a våran religion. Han äger en bokaffär i stan. Han förlorade sin familj i kriget och hans mor avled av en sjukdom för några år sedan. Min inkomst är blir bättre och bättre, och mitt liv mera stabilt. Jag och min man och våran tvååriga dotter bor hos min vän Cilla. Hon har mycket pengar sen hennes far avled så vi betalar inte så mycket i hyra. Istället hjälper vi till med hushållssysslor. Min far, min mor och min ena bror bor kvar i vårat gamla ruckel till hus medan min andra bror har övergivit familjen, precis som som min äldre bror. Han har bytt namn och flyttat till München för att delta i NSDAP. Bäst för honom att de inte får för sig att kolla upp hans bakgrund eller mäta hans huvud, han ser ju väldigt judisk ut. Både min far, mor och min enda bror jag har kvar nu är arbetslösa. Jag försörjer dem.
Men även fast mitt liv har blivit bättre så är det extremt svårt att leva i Tyskland. Som jude just nu. Vart jag än går så känner jag mig hotad. I maj i år så plundrade nazisterna min mans affär. Böckerna drogs ut och brändes. Det enda de lämnade var böcker skrivna av ”icke-judar”, nazistiska författare och en vitmålad davidsstjärna på väggen.
Hitler har tagit makten över Tyskland, och han har större delen av folket på sin sida. Alla andra partier förutom NSDAP har förbjudits. Reglerna och lagarna blir sjukare och sjukare. Folk med sjukdomar och utvecklingsstörda tvångs steriliseras. Det värsta är att det finns inget jag kan göra. Som jude har jag ingen makt alls i samhället, och Hitler har lurat folk med sina påhitt. Jag väntar bara på hans nästa sjuka upptåg.
Hahahahaha, han ser väldigt judisk ut! Oerhört bra text