Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nazityskland, del 1’ Category

Igår fick jag veta att min värsta mardröm har blivit min verklighet. Tyskland är i krig, igen. Vi hörde på radion att Tyska armén hade angripit Polen. Och Tysklands folk är stolta, stolta över vad Hitler gör. Dom ser honom som någon sorts hjälte. Det är obegripligt. Vilken rätt har han att bestämma vem som är värdig livet och inte.  Situationen vi har i Tyskland nu är hemsk. Hitler har infört lagar som tex tvångsaborter på missbildade, och vid minsta tecken på homosexualitet skickas man till koncentrationsläger. Det kan till och med vara så att om man parkerar bilen fel så skickas man till koncentrationsläger. Dom tar ifrån oss allt. Vår frihet. vår försörjning, våra liv. Vi får inte ens äga någonting.

Förra hösten förstördes livet för en av mina mycket goda vänner. August, bagaren. Min före detta chef. Hans bageri blev sönderslaget och han arresterades och fördes bort. Antagligen  skickades han till koncentrationsläger. Dock vet jag inte vilket i sådana fall.

 Nu är jag riktigt, riktigt rädd. Jag får brev av min broder via några av mina tyska vänner. Men tonen i breven har ändrats. Läser man mellan raderna förstår man hur pressad han verkar vara. Jag börjar bli orolig över att han inte längre kan stå emot – att berätta att vi är judar. För att komma ifrån misstankarna så har han tagit värvning. Då kanske dom inte längre kommer vara så intresserade av hans förflutna. Nu kanske aldrig Einar kommer få träffa sin morbror igen.

På tal om min son. Han är nu, som alla andra barn och ungdomar, intvingad att vara medlem i Hitler jugend. Och nu dröjer det nog inte länge tills dom förstår att vi är judar. Min morbror har kontakter och tror sig veta ett sätt att ta sig härifrån, undan nazisterna innan det är för sent. Men tänk om, tänk om vi inte hinner undan. Tänk om även vi som så många av mina vänner blir skickade till koncentrations läger. Vad ska jag ta mig till då? Har jag levt hela mitt liv och kämpat för att skickas till ett läger som kan innebära min död?

Jag måste klara det här, jag måste, om inte för min egen så för min älskade son Einars skull.

Read Full Post »

Det har blivit en mängd arresteringar och det har rapporterats döds fall.Judarna har fått det svårt eftersom de blivit tvingade att ge upp en stor del av det dem ägde och barnen fick inte gå i skola, judiska lärare fick inte undervisa tyska barn och de var tvungna att lägga till namn på deras pass så som Sarah på kvinnornas pass och Israel på männens. Jag tyckte synd om dem eftersom de var tvungna till det.

I och med det som händer så fortsätter Tyskland att komma upp igen efter första världskriget men det som händer judarna nu är en plan för att landet ska bli bättre och jag stödjer allt som får landet att bli bättre.

Nu när Österrike gått med Tyskland och att Hitler hotat sudetlandet det tysktalande området i Tjeckoslovakien men det är inte bara det utan att han ockuperat hela Tjeckoslovaken. Här i Bochum så är det ganska mycket skvaller här och där om att vem som är jude och vem som är emot nationalsocialismen. Jag försöker hålla en låg profil och hålla mig undan från problem.

 Tyskland har nu angripit Polen, jag tror att det är något för landets bästa och tror på det som Hitler fört till landet.

Read Full Post »

Några år har gått förbi och vi är nu i 1934. Dock blir det bara så ofattbart tuffare och tuffare. Eftersom att jag inte har mod nog att ta ett steg utanför min dörr så har jag fått veta av familjen som låter oss gömma oss i deras källare att Ernst Röhm är död. Jag vill inte verka kallblodig men det känns som en lättnad på något sätt. dem tror även att det var två ss-män. En SS-Gruppenführer och någon annan vars namn jag inte kommer ihåg. Det är så hemskt att man behövt avrätta 61 personer för att dem tydligen gjort ett försök till stadskuppen, men jag tror inte att det var i självförsvar för det låter inte särskilt övertygande. Och sedan har man avrättat 13 till personer, det är så sorligt.

Men jag tycker ändå att det har varit så lugnt på gator och för första gången har jag inte hört att någon seig haila heller. Men det är ju bara för att nazisterna varit livrädda att dem skulle stå på ss-listorna över vilka som skulle avrättas av sa-medlemmarn. Så detta år har gått lite mindre dåligt om man säger så.

Jag är så mycket tacksam mot familjen Eschenbach som låter min fru, min bror och min dotter som fortsätter att växa som en blomma att få gömma oss i deras källare. Dem ger oss även mat och dryck, och det skulle inte många människor göra. Vi har nu varit hos dem i ett år sedan förra året1934.

Familjen Eschenbach 12-åriga dotter som går I skolan måste gå I en så kallad Bund Deutscher Mädel, det är någon sorts förening där dem undervisar om nazisternas ideologi och förbereder dem för framtiden, det är tydligen obligatoriskt nu. Familjen Eschenbach är igentligen inte nazister men dem måste på något sätt övertyga grannarna och folket runt omkring att dem är det annars kan dem föras bort eller avrättas, drf kan ni förstå att det är en mycket stor risk för dem att hålla oss gömda här. Och det sägs även att Gestapo den nya säkerhetspolisen är mycket ilsken och tar nazismen på fullaste allvar. Så familjen Eschenbach har även hängt upp hakkors på dörrarna för dem vill ju vara på den säkra sidan nu när alla verkar vilja sätta dit varandra bara för att vara säker att inte själva bli ditsatta.

Dem nya lagarna som även säger att man kan tvångsabortera barn för att förhindra misstankar kring homosexuallitet och ärftliga sjukdomar. Det är ju helt sjukt.hur kan man vara så känslokall? Och sedan kan man även bli arresterad för misstänksam beteende, det är helt åt helvette tycker jag. Jag tycker att alla får vara som man vill så länge det inte påverkar någon fysiskt.

Nu har inte heller judarna någon rösträtt eller att få gifta sig med någon som är arier, det tycker jag är mycket synd. Vi har inte längre någon röst eller medverkan i Bochum längre. Jag känner mig bara så förminskad, hatad och livrädd nu.

Idag är det min födelse dag. Mars år 1936 och jag hoppas att detta blir ett bra år. Dem tyska trupperna sägs marschera västerut över floden Rhen till en zon som versillefördraget sägs hållas borta från soldater. Och eftersom att Frankrike och England inte vågar göra något så vill nationalsocialisterna i Bochum fira att Tyskland återigen börjar komma upp på fötterna.

 Men SS har även gjort massa flera och effektivare koncentrationsläger säger dem och jag mår verkligen illa av att bara tänka på folket som kommer åka in dit. Vad kommer att hända dem? Kommer dem att få en smärtsam eller snabb död? 

En månad senare har det otänkbara uppstått i Spanien. Ett inbördeskrig som startats av Facisten Francisco Franco med både Hitler och Mussolini som stödjer honom. Men trots det misslyckades han som tur. Så detta var helvetes månaden juli i Spanien.

De olympiska spelen i Berlin pågår för fullt i augusti då Hitler vill visa upp sig från sin bästa sida med nazisterna samtidigt som massaresteringar genomförts på zigenarna och alla som inte är rasligt rena. Dem vill även förhindra friska kvinnor från att göra abort. Det ända positiva som jag tycker har hänt denna månad är då att man rivit några anti judar bilder.

Nu börjar slaget mot judarna igen, det är obligatoriskt att vara medlem i BDM nu och judar får inte heller arbeta. Det är så otroligt sorligt.

Koncentrationslägren byggs nu om igen för att vara effektivare utanför Weimar, jag lir så jäkligt förbannad på nazisterna vid sånna tillfällen.

Återigen är det mars men år 1938 och min födelsedag är snart här. Hitler har nu blivigt populärare än någonsin och hyllas även som hjälte i tyskland efter sin återkomst i sitt gamla hemland. Och även i Wien togs nazisterna emot som hjältar av folkmassorna som längtat efter anschluss, anslutningen till tyskland.

Koncentrationslägret Mauthausen stog nu färdigt i Österrike i augusti och inte mycket folk reagerade på det, dem reagerade inte heller mer på att judar och zigenare trakasseras och tvingas skura gatorna och blir offentligt psykiskt misshandlade, inte heller att homosexuella män skickas till koncentrationsläger. Hur folket har kunnat låta detta sjunka så lågt vet jag inte men att folk kan leva med sig själva utan att göra någonting åt att en annan människa blir trakasserad utanför sitt hus är bara hemskt. Och att synagoga blivigt sönderslaget är bara helt FEL.. inte nog med det, utan också att 2200 judar skickats till koncentrationsläger för något som knappt är olagligt, som bara är ett litet felsteg, det är sjukt är dem helt från vettet eller?

Eftersom att jag fortfarande bor som en fånge i familjen Eschenbach källare och inte sett himlen på årtal ville jag bara ut, jag är less på att jag måste leva som en fånge. När ska detta upphöra? Nu måste judarna även Sarah på sitt pass om man är kvinna och israel om man är en man. Det är så himla överdrivet och så ofattbart förnedrande.

Nu i oktober har hitler hotat med invasion om det tysktalande området i Tjeckoslavien inte vill tillhöra tyskland. Och vill nu även att alla judar ska ha ett stort J i sina pass för att förhindar oss från att sprida våran ”smitta” . men jag tycker att det verkar som att han tror att hans medarbetare är så okloka att dem inte förstår vad israel och Sarah menas i en persons pass. Och 17000 judar lever nu på ingenmans land eftersom att varken polen eller tyskland vill ta emot dem, det är enligt mig ett brott mot mänskligheten. Många dör ju av köld och hunger, så många människors liv går i spillror pga Hitler.

Nu finns det varken liv eller glädje för judarna i tyskland i november. Dem bränner ner alla synagoga och misshandlar och mördar judarna och de få som överlever skickas till koncentrationsläger.

1939 i januari häll hitler ett tal där han hotade att utrota alla judar i Europa sade familjen Eschenbach, det var ett hemskt och ruskigt tal tyckte jag när jag hörde det på radion.

Nu är vi i mars igen och jag blir bara äldre och äldre. och även tjeckoslavien och sudettykland har ockuperats och pengarna går enligt Hitler till stastkasan.

I september fick jag höra en nyhet som gjorde mig sorgsen, att den tyska armen har angripit polen. Jag vill inte verka elak men på ett sätt är det en lättnad för då kommer nazisterna inte vara lika koncentrerade på judarna i Bochum och då kanske man kan se himlen och ta en nypa luft för första gången på flera år.

Hur det ska gå härnäst kan jag inte berätta men jag kan säga att jag har en dålig magkänsla om vad som kmr att hända så vi får helt enkelt hålla tummarna. Lycka till……

Read Full Post »

För första gången på flera år upplever jag en genuin lycka. En uppfyllande känsla som verkar abstrakt i kontrast till omgivningen. Känslan är vacker, underbar, främmande och nästan skrämmande. Jag är rädd – dock inte för kärleken. Jag är rädd för att förlora den känsla som nu fötts inom mig. Jag ler konstant och omedvetet. Jag längtar efter henne och det är bilden av hennes leende som värmer i denna kyla. Men jag skäms – det ska ni veta. Kan jag verkligen förtjäna sällskapet av den vackraste och mest underbara människa jag någonsin skådat, samtidigt som andra kämpar för sitt liv? Om jag någonsin tvivlat, någonsin misstrott kärleken, kan jag lova att aldrig göra om mitt misstag igen. Jag lovar att be, var dag, i tacksamhet. Men jag lovar också att fälla en tår och att skicka en liten men betydande tanke till alla dem som har det svårt. Jag ska be för dem, fälla en tår och önska att jag kunde skölja bort en bit av deras smärta.

Utanför min lilla sfär, min egen magiska värld, är livet rent ut sagt förkastligt. Inte ens mitt nya, löjligt positiva perspektiv på livet kan förneka det. Judarna och andra som inte är ”renblodiga” får det allt värre. Trots detta har protesterna mot det nationalsocialistiska partiet minskat. Det kanske låter ologiskt, men det finns en förklaring. Jo, det är så att NSDAP verkar ha ett enormt behov av kontroll. Protesterna utgör väl ett hot, och lösningen på detta – som så mycket annat – är enligt NSDAP våld. Över sjuttio personer har slagits ner och avrättats på gatan. Detta är brutalt och inhumant. Många av de döda är före detta ledare inom SA, men det handlar också om civila som antagligen varit i vägen. Våldet sägs ha skett i självförsvar, men jag kan inte se hur dessa människor skulle innebära något hot. Jag anser att Tysklands regim och dess ledare utgör det verkliga hotet – mot Tyskland och mot människor i allmänhet. Men det är inte bara Hitler som står för sveket. Det är människorna. Helt vanliga människor. Grannar, butiksbiträden, gatuarbetare – ja vanligt folk. De tipsar om sina nära likväl som om främlingar. De ger bort någons liv och överlämnar det i otrygga händer för att försäkra sin egen trygghet. Allt de behöver göra är att skriva ett litet brev eller säga några ord till Gestapo – den tyska säkerhetspolisen – som har ansvaret för koncentrationslägren.

Trots allt blir jag inte längre lika förvånad över de upprepade omoraliska handlingarna från Tysklands sida. Dessa är jag van vid. Men det var i samband med en händelse för inte alltför länge sedan som jag verkligen blev chockad. Hitler, som sägs vara en man som handlar efter sina ord, tycktes vid denna tidpunkt tvivla på sina handlingar. Ja, åtminstone inte vara helt övertygad. Det var nämligen så att Tyskland år 1936 fick äran att hålla i de Olympiska Spelen. Med besökare från flera delar av världen kunde man se en klar, men tyvärr högst tillfällig förändring av Tysklands gator. På husväggarna hängde inte längre hakkors. Judarna blev inte längre misshandlade. Ingen – nej ingen – vågade göra något nazistiskt uttalande. Om Hitler tror så starkt på sina ord, varför vill han då dölja sin filosofi för omvärlden? Kan det vara så att till och med Hitler själv tvivlar på denna plan som han satt i verket?

Frågan jag funderade över blev dock snart besvarad. Efter avslutandet av de Olympiska Spelen fortsatte allting i sina vanliga banor och under ett tal som hölls i år, 1939, förklarade Hitler återigen sitt hat mot judarna. Han hade en tro och en strävan – han skulle göra allt, för ”förintelsen av den judiska rasen i Europa”. Det är dock inte enbart judarna som blir angripna. Vår egen armé har byggts upp och blivit starkare. Även barn tränas till att bli framtida soldater, i skolor som t.ex. Hitler Jugend. Hitler har angripit Polen och som vår armé ser ut idag kan jag inte tänka mig att Hitlers blodtörst skulle ha släckts än. Jag kan inte längre vara rädd, inte efter det jag har sett. Men jag har säkert fel. I Hitlers regim kan det säkert bli värre.

Livet här hemma är ganska tungt – trots glädjen som Gretchens sällskap ger oss – ty mor är djupt deprimerad. En av hennes närmaste väninnor har blivit bortförd på grund av sina judiska gener. Mor skrek – det mest smärtsamma skrik jag någonsin hört – och inte var det likt henne att skrika på ett sådant sätt. Det högg verkligen till i bröstet att se mors desperation. Jag var med henne på gatan när hennes väninna fördes bort och jag fick hålla hårt i mors svaga kropp så att hon inte skulle springa efter. Skriket var förgäves. Plötsligt insåg jag faran i situationen då jag såg att en general såg på oss med en skarp blick. Ansågs vi vara ett hinder för deras regim? Själv hade jag i det läget kunnat offra mig själv för att undvika känslan av dubbelmoral, men när jag såg mor kunde jag inte längre kontrollera min instinkt att skydda henne.

– Heil hitler! utbrast jag – högt och säkert – men inuti skakade jag av osäkerhet. Det var första gången som de orden hittade ut ur min mun och förhoppningsvis var det den sista också. Det var hemskt. Det liksom brann i halsen. Mor blev stum, och gav mig en blick av förakt. Hon blev skrämd när hon såg vad jag var kapabel att göra för vår säkerhet. Generalen nickade kort, tog handen vid pannan och upprepade frasen. Sedan var det över. Mor föll ihop på gatan och låg där som ett ömtåligt litet barn. Så gammal men ändå så liten. Precis så har jag själv känt mig. Jag har en fasade som visar en vuxen man, men inuti är jag naiv och rädd som ett litet, litet barn.

Read Full Post »

1934

SA som tidigare varit judarnas skräck när de på order från Hitler gått o misshandlat judar och förstört affärer har nu försökt göra en stadskupp. Men de blev stoppade av SS och Gestapo och 61 personer har avrättats. Alla i ”självförsvar”. All denna uppståndelse har gjort det lite lugnare i Bochum, för ett litet tag i alla fall. Alla SA medlemmar håller nämligen väldigt låg profil eftersom de är rädda att bli bortförda och avrättade.

 I min tillvaro har inte mycket förändrats det senaste året men det är fortfarande långt ifrån hur det brukade vara. Stämningen i min familj är väldigt låg. Dels på grund av fars hat för min bror som är nazist men också för att bekanta och vänner blivit bortförda till koncentrationsläger. Blandannat min mors syster och hennes man som var aktiva antizasiter har blivit bortförda och vi har inte hört från dem sedan dess. Den största lyckan i mitt liv just nu är min lilla son Franz. Han är bara 2 år och fortfarande lyckligt ovetade om allt hemskt som pågår i landet.

1935

Medborgarna har börjar vända sig emot varandra. I rädsla för att bli anmäld som antinazist, eller något annat som anses vara fel, av den loka Gestapo representanten så har folket börjar ange varandra. Min far är väldigt orolig över detta och går nästan och väntar på att min bror ska ange honom. Själv tror jag aldrig att han skulle kunna göra något sådant. Trots att far har stängt ute honom från familjen så skulle han aldrig vilja se far bortförd eller död.

En nära väns man blev nyss bortförd efter att ha blivit angiven av sin egen bror. Gestapo kom sedan och förde bort honom tillsammans med några andra framför ögonen på hans fru och barn. Jag kan inte förstå hur man vilja åstakomma sådan smärta mot någon man älskar men rädslan av att själv ses som misstänkt kan tydligen få en att göra vad som helst.

Det riktigt hemska är att även ”oskyldiga” kan bli bortförda. Enligt mig är ju alla oskyldiga eftersom att vara från ett annat land eller att vara homosexuell inte är ett brott . Men nu har det införts en lag som gör att bara en misstanke om att någon är homosexuell eller något annat ”fel” kan få personen arresterad.

Nu har nazisterna även gjort det omöjligt att skydda sina barn mot allt som händer i landet. De har nämligen infört två slags föreningar där barnen ska lära sig att fostras till lojala partimedlemmar. Föreningen för flickor kallas bund Deutscher Mädel och pojkarnas för Hitlerjuged. Både jag och min man är överens om att det är hemskt att vi ska få oskyldiga små barn att förbereda sig inför krig genom lekar. Att det till och med kan ta något så oskyldigt som att leka och göra det till ett verktyg för att uppfostra framtida soldater. Som tur är så är Franz fortfarande för ung, bara 3 år. Men det är inte långt kvar tills även han måste gå med i Hitlerjugend.

Fler och fler nya lagar införs hela tiden. Ny är alla judar ”andra klassens medborgare”, vilket betyder att de inte får rösta eller ha några anda rättigheter som en tysk medborgare har. Du kan tillochmed vara född i Tyskland och leva som en tysk utan några som helst judiska traditioner men ändå räknas som en jude om du har en mor eller farförälder som är judisk. Så även de som levt i Tyskland i hela sitt liv och inte invandrat hit kan bli av med sin medborgarskap. Judar har inte heller någon rätt att vara gift med en ”arier” och jag lider med alla familjer och par som splittras på grund av detta. 

 I augusti så hölls de olympiska spelen i Berlin. Från vad jag hört så har nazisterna försökt dölja allt det hemska som pågår, alla antijudiska skyltar som varit uppsatta överallt är nu nertagna. Alla fall i Berlin. Här i Bochum är allt fortfarande som vanligt, hemskt alltså. En ny myndighet har införskaffats för att bekämpa homosexuallitet och förhindra aborter på friska kvinnor. Runt om i Tyskland har man också massarresterat zigenare så det verkar som om det inte bara är judarna det är ”fel” på.

Så trots de festliga spelen som pågår i huvudstaden så är det absolut inte samma stämning här, utan det är snarare värre än någonsin. Igår så kom mor springande utanför vårt hus. Jag kände direkt på mig att något var fel och skyndade mig ut för att höra vad som hänt. Med panikslagen röst så sa hon att de kommit för att arrestera far. Jag förstod knappt vad hon sa först men sedan sjönk det in. Jag, mor, och min man bärandes på Franz skyndade oss till mor och fars hus. Vi stod en bit bort men såg allting. Hur de drog ut honom ur huset, far som kämpade för att slita sig loss. Det var det värsta ögonblicket i mitt liv. Franz stod bredvid mig, höll min hand o frågade vad som hände med morfar. Jag kunde inte förklara så jag lyfte bara upp honom och gick därifrån. När jag kom hem hade vi fått ett brev från min bror. I brevet förklarade han varför han var tvungen att göra som han gjorde, varför han var tvungen att ange far. Från och med den stunden hade jag förlorat båda mina bröder.

1938

Nazisterna fortsätter att bygga fler och fler koncentrationsläger. Nu har det kommit ett nytt i Österrike vilket betyder att de nu börjar erövringen utanför Tyskland också.

Här hemma har allting känts hopplöst sedan far blev bortförd. Mor har flyttat in med mig och min man eftersom hon inte har någon annan kvar nu. Vi har inte hört någonting från far sedan han blev arresterad och jag befarar det värsta.

 Mitt hat för nazisterna växer för varje dag som de fortsätter med sina trakasserier. Judar trakasseras öppet på gatorna utan att någon reagerar och enligt ryktet har judar i Österrike tvingats skura gatorna, alla judar tvingas lägga till namnet Sarah (för kvinnor) och namnet Israel (för män) i sina pass. Som om inte de räckte så måste de även ha ett stort J i sina pass. Allt för att visa att de inte tillhör den ariska rasen. Det pratas även om att de måste bära ett synligt tecken på att de är judar så att de inte kan gå runt bland oss tyskar och ”smitta” oss. Sen när blev att tillhöra ett annat folkslag något hemskt som kan smitta ?

Allt fler och fler skickas till koncentrationsläger och ingen vet vad som händer med dem där. Folk börjar också bli ditskickade för de mest bisarra anledningarna. 2200 judar har till exempel arresterats för att de parkerat bilen fel eller glömt betala räkningar eller för att de är arbetslösa. Det känns helt enkelt som om nazisterna gör vad som helst för att skicka människor till koncentrationsläger vilket får mig att undra vad som verkligen händer där.

 I november skedde en av de värsta händelserna hittills. Kristallnatten. Synagogor brändes ner, människor har misshandlats och dödats, affärer plundrats och judar har arresterats för att bli skickade till koncentrationsläger. Franz vaknade mitt i natten av ljudet från allt glassplitter och skrek och var för rädd för att somna om. Än en gång kunde jag inte förklara för honom vad som pågick. Men snart nog kommer han få veta allt i Hitlerjugend eftersom det nu är tvång att alla barn måste gå där. Jag vill verkligen inte att han ska växa upp och tro att det är rätt att göra såhär mot folk men hur ska jag kunna säga motsatsen utan att riskera att bli straffad ?

Dagen efter kristallnatten meddelades det att ingen skulle bli bestraffad för morden på judarna under nattens förlopp och att judarna ska få betala för alla skador. Det var ju på grund av deras provocering som Tyskarna gjorde allt det här.

1939

I januari så höll Hitler ett tal i riksdagen där han förklarade att om judarna skulle orsaka ett till världskrig, eftersom han anser att det första var deras fel, så kommer det inte bli deras seger utan slutet på den judiska rasen i Europa. Jag ryser vid tanken på att en man kan utrota en hel folkgrupp men med Hitlers makt och inflytande och med tanke på allt han redan ådstakommit så är det mycket möjligt att det kan hända. I radion hörs Hitler stolt berätta att Tjeckoslovakien ockuperats av tyska trupper.

 Min bror fortsätter att skicka brev där han ber mig att svara, ber mig och mor att försöka förstå att han gjorde det för landets bästa. Och för oss. Att far inte kan förgifta oss med sin propaganda mer. Men jag kommer aldrig kunna förlåta honom. Han är inte längre den person jag en gång kände som min bror.

 Nu är det meddelat att Tyskland återigen är i krig. Vi har angripit Polen. Men jag tror inte att det kommer sluta här. Nazisterna har precis börjat söka sig utanför Tyskland för att få ännu större makt och de kommer inte sluta förens det inte finns något kvar att erövra.

Read Full Post »

Nazityskland
Det är nu slutet av 1939 och under de senaste åren har mycket hänt. Far lämnade världen redan i början av 1934 och kort där efter även mor. De var båda gamla och jag tror inte mor kände att hon hade så stor anledning att leva vidare när far dött. Det var en tråkig tid för min del men jag hade inte tid att sörja när det var så mycket kvar på jorden som bekymrade mig. Jag fick ta över hela huset själv eftersom min bror var iväg men jag upptäckte fort att jag inte hade chans att betala hyran själv. Istället hyrde jag ut hela övervåningen till en kvinna och hennes två barn som satt i samma sitts som jag. Kvinnan Renate som hon hette och jag kommer väldigt bra överens och hennes ungar kändes nästan som de var mina egna.
 
Hitler och hans parti med SS männen har som sagt störst makt i Tyskland just nu och ingen rör sig riktigt säker på gatorna. Det spelar ingen roll om man är jude eller inte, vem som helst kan anklagas för så mycket annat som blivit förbjudet under dessa år. Men mer om det lite senare, det har hänt annat också.
 
1934 dödades flera SA-ledare av SS och Gestapo, man kallade det senare att den tyska staten i “självförsvar” avrättat 61 personer men som jag förstod det hade de egentligen varit rädda för en statskupp ifrån SA. Efter det såg man inte av SA nazisterna ofta i stan.
Så tillbaka om läget här i stan. Fler och fler försvann hela tiden, oftast på natten men även på dagen. Det var alla sorters människor som försvann judar, homosexuella, arbetslösa, zigenare eller andra som inte levde upp till att vara renrasig eller på annat sett vara bra för det tyska släktet. Vem som helst kunde vara angivare men ingen sa något offentligt. Det var alla och ingen.
Jag lyckades skaffa ett jobb innan detta så jag bröt i alla fall inte mot lagen på så sett. Ett litet förråds jobb i frukthandeln fick jag en bit bort. Mitt jobb var att förpacka upp varorna och se till att all frukt såg bra ut, hade jag tur fick jag ibland komma ut i affären och ställa fram varorna också.
 
1935 bestämdes det att vi judar inte längre räknades som Tyska medborgare och fick inte längre ha någon rösträtt. 1936 var det Olympiska spelen i Berlin och under några dagar försvann alla de antijudiska skyltarna från husväggarna där. Lite lugnare blev det också här i Bochum och under denna tid kunde man faktiskt känna sig ganska säker ute på gatorna och något mer rättvisst behandlad. Men såklart var det bara ett skådespel för att inte någon från utlandet skulle bli misstänksam och några dagar senare var allt som vanligt igen. Ja, det är sant det ovanliga kändes som vanligt nu.
 
Av Renates barn fick jag höra mycket av vad som hände med de yngre medborgarna och icke-medborgarna i dessa tider. De berättat att alla tyska barn och ungdomar måste gå med i antingen Hitlerjugend eller Bund Deutscher Mädel som är föreningar där man får lära sig den nazisiska ideologin. I skolan hade några judiska lärare fått sluta och barnen själva hånades av de andra eleverna.
 
1938 blev Österrike en del av det tyska riket. I tidningen stod det att Hitler hade välkomnats med öppna armar när han stigit in Wien.
En dag berättade Renate om vart hon trodde bla. judar och homosexuella blivit bortförda. Det hade ryktats om att de förts bort till stora läger där de fått sitta inspärrade eller arbeta. Först hade hon trott att det endast hade funnits ett antal sådana platser men sedan fick hon veta att de hade börjat byggas överallt runt om i Tyskland och Österrike. Det var en hemsk tanke att behöva tänka på alla otäckheter som hände de inspärrade människorna och jag blev rädd att det var snart min tur. Jag trodde redan de där lägrarna har tagit min bror och resten av min släkt i Österrike. 10 år hade gått sedan jag hörde av dom senast och jag hade gett upp hoppet om att någon gång igen få höra deras röster.
I juni samma år blev hatet mot judar större en tidigare och synagogan i München blev sönderslagen. Vi tvingades lägga till ett stort J i våra pass och kvinnorna även namnet Sarah.
 
Osäkerheten blev större och större. Det var bara en tidsfråga tills jag, Renate och barnen skulle bli bortförda. Så hände det som inte fick hända. En dag kom man ut med att alla polska judar skulle skickas tillbaka till Polen. Renate var polsk. De drog iväg med henne och barnen och även fast de stretade i mot och sa att hon levt i Tyskland i hela sitt liv vägrade de att släppa henne. De drog in henne i en bil och hotade med att döda hennes barn om hon inte gav med sig. Men det gjorde hon. Innan de lämnade vårt hus gick de fram till mig och sa att de visste vem jag var och snart skulle vara tillbaka igen.
 
Hitler uttalade sig senare. Ärligt och skoningslöst sa han att tänkte utrota den judiska rasen.

Read Full Post »

Det är väldigt tufft för judarna. De har ju knappt några mänskliga rättigheter kvar längre. Jag tycker Hitler tar i lite för mycket. Jag orkar snart inte med allt detta judesnack. Det byggs ständigt nya koncentrationsläger överallt och man kan ständigt höra på radion hur någon stackars jude blivit misshandlad eller iväg skickad till koncentrationsläger på grund av att han inte betalat räkningarna i tid. Men när jag inte betalat räkningarna i tid, då får inte jag något straff. Ibland undrar jag varför vissa är mer värda än andra. Varför är jag viktigare än en jude? Det är inte så att jag gör något speciellt för samhället. Och inte gör det någon skillnad i samhället vilken religion man har. Alla är ju människor? Min man och fader tycker att det är helt rätt att judar behandlas orättvist. Judar är inte lika värda som tyskarna. Men jag håller mina åsikter inom mig. Och jag är inte den enda. Ingen vågar tänka något negativt gentemot den nazistiska regimen. Men jag vet att flera skulle hålla med mig om att judar också borde få ha rätt till ett liv. Men ingen vågar protestera. Alla döljer ständigt sina tankar. Jag vågar inte heller. Jag kanske är feg, men jag tänker på mitt liv. Häromdagen läste jag i tidningen om hur flera förts bort på grund av att de var misstänkta till att ha haft olämpliga åsikter. Så om man tycker något annat är det bara att hålla tyst om det. Ingen går säker nuförtiden. Man måste ständigt vara på sin vakt. Det känns som att alla försöker skvallra ner varandra. Och det är så lätt att sätta dit någon. Man rapporterar bara Gestapo om någon har olämpliga åsikter och denna någon blir tagen direkt.

 Igår fick jag reda på något hemskt. Min gode vän blev skickad till koncentrationsläger. Vi har inte samma kontakt längre på grund av allt judehat. Det sorgliga är bara att hon knappt var jude. Hon var kristen, men hennes mor var jude. Hon bodde med sin far som var kristen. Jag känner hur hatet växer inom mig. Varför fördes hon bort? Hon var ju inte jude. Jag blir galen. Men jag är maktlös. Antingen Hitlers sätt eller ingens. Det är bara Hitlers vilja som går igenom. Ingen annan får lägga sig i.

 Min dotter går nu obligatoriskt i Bund Deutcher Mädel. Mina två söner var också tvungna att byta skola till Hitlerjugend. Jag gillar inte att de förbereder sig på krig och leker sådana lekar. Barn borde hållas borta från sådant. Krig är hemskt. De ska inte behöva öva på sådant eftersom de fortfarande är barn och behöver utnyttja sin barndom. Inte bli vuxna redan nu. Men på ett sätt känns det ändå bra.  Mina barn har tur som i alla fall får gå i skolan. Stackars judarna, för de är det ju förbjudet att gå i tyska skolor. På tal om krig. Det blir bara värre och värre. Den tyska armen har angripit Polen. Jag känner på mig att ett nytt världskrig är på väg att starta. Tanken skrämmer mig

 Jag minns när jag hörde på radion i början av året om Hitlers tal i riksdagen. Han berättade om hur judarna skrattade åt honom när han profeterade om att han skulle bli ledare för hela den tyska nationen en vacker dag. Han tog åt sig av skrattet. Hans slutliga avsikt blev att han ville förinta hela den judiska rasen. Det kanske är därför Hitler hatar judarna så enormt mycket. För att de hånade honom. Men varför ska man dra alla över en kant? Vad har till exempel den nya judiska generationen gjort för fel, de små oskyldiga judiska barnen? De förstår ju ingenting. Jag märker att jag har många negativa tankar kring nazismen. Om någon fick reda på allt detta som jag suttit och skrivit, skulle jag vara körd för länge sedan.

Read Full Post »

1934

SA misslyckades, önskade dom hade klarat av stadskuppen, jag vill inte ha Hitler som ledare, enligt mej är han bara hemskt, och att 61 personer avrättas i självförsvar, det är bara skitsnack, man kan inte “avrätta” människor i självförsvar, vart går vårt land mot? Inget bra i alla fall. och dom sköt 13 andra personer till döds för att de gjorde motstånd, skadeskjutning hade ändå varit så man förstog, men att döda för motstånd? Önskar vi bara hade någon i SA som kunde störta Hitler och hans regering. 

1935

Jag är rädd, folk blir angivna. Hela tiden, och det ärr många också, och alla har samma tankar om nazismen som jag. Tänk om jag står på tur? Vem vet, kanske ens närmaste vänner anger en. Allt jag kan göra är att låtsas så mycket jag kan att jag också tror på nazismen, men det måste ju komma fram nångång, vad man tycker alltså. Och jag har sett hur barnen blir uppfostrade, det missar jag inte, det är som om att dom skulle kunna slänga sej i krig för Hitler. Slänga sej i krig! Dom är ju så unga. Dom har liksom inga enga tankar, allt sätts som i grillor på dom. Har ni hört om Nürnberglagarna? Helt sanslöst, hitler går bara lägre och lägre, och gör allt värre, stackars judar, dom har ju inte gjort något fel .. 

1936 

Mars

Det firas. Alla tror att Tyskland ska resa igen. Jag anser inte detta, vi bryter mot Versaillesfördraget, vilket bara kommer stå oss dyrt. Och det kommer rykten om fler koncentrationsläger. Jag undrar vad som ens sker där. 

Augusti

De olympiska spelen är igång i Berlin, och Hitler är en hycklare, alla skyltar om judar är nerplockade, som om det skulle visa Tysklands fina sida. Skit. Det blir bara värre och värre. Och Hitler går även på andra än homosexuella och judar, nu är han ute efter romer, han ska undersöka om dom är rasligt rena. Jag tror inte dom blir undersökta, dom blir säkert avrättade för “motstånd”. 

December

Och nu måste alla bli medlemmar i Hitlerjugend och BDM. Allt blir bara till det värre..

Stackars ungdomar. 

1937

Ett nytt koncentrationsläger har byggts, och flera verkar vara på ingång. 

1938 

Mars

Hur kan det vara möjligt? För varje dag, vecka, månad och år blir Hitler bättre och bättre enligt alla. Allt kommer sluta dåligt, jag känner det på mej.

Tyskland har anslutits med Österrike, och tillochmed där blir han hyllad. Vad tänker folk med nu för tiden? 

Allt fler skickas till koncentrationsläger, och ett nytt står snart klart enligt tidningar, judar, romer och homosexuella trakasseras och ingen verkar bry sej, själv kan man inte stoppa nåt, dom skriker jude beskyddare, och då blir man nog avrättad.. 

Juni

Judarna bara skickas till koncentrations läger, det är som allt dom gör är kriminellt. Dom kallas kriminella också, för dom får inga jobb, på grund av Hitler.

Och bara att ställa bilen fel är kriminellt, för den kanske står snett..

Deras synagoga i München har blivit sönderslagen också, finns det inget slut på allt detta? 

Augusti

Dom forstsätter att förnedra judar, kvinnor måste ha namnet Sarah och män Israel i sina pass .. Att dom aldrig får vara i fred .. 

Oktober

Hitler vill invadera Tjeckoslovakien om dom inte lämnar över området Sudetlandet till Tyskland. Han är ju helt galen. 

Nu ska judarna ha ett stort J i sina pass också, men tydligen borde dom ha nåt synligare tecken för att man ska se att de är judar så folk håller sej borta och inte blir “smittade”  av dem. 

17 000 polska judar skickades tillbaka till Polen. Polen tog inte emot dem. Dom bor nu i ingenmansland vid gränsen, hur ska de överleva? Vart finns medkänslan?! 

November

Alla synagogor är snart förstörda, judiska affärer blir plundrade och judar blir misshandlade och en del tillochmed dödade, av civila människor! Och ännu fler skickas till koncentrationsläger, vad händer ens där?

Kristallnatten som natten då synagogor och folk blev misshandlade och dödade och synagogor blev nerbrända, för den blir alla judar bötesfällda för de var tydligen dom som provocerade fram allt, en miljard skall betalas och de måste städa upp allt själva .. 

1939 

Januari

Nu kom det jag fruktat genom dessa tider, Hitler hotade med världskrig och att utrota hela den judiska rasen, alltså, han kan ju inte vara allvarlig. Någon måste stoppa honom! Han får inte skapa ett krig eller förinta en hel ras, Hitler har gått över en gräns, någon måste störta honom. 

Februari 
Judars värdesaker, guld och silver, blir beslagtagna och pengarna går till statskassan, skit snack, folket där tar säkert pengarna själva också .. 

Mars

Hitler har tagit över Tjeckoslovakien, Hitler är stolt och har sagt i radio att allt går hans väg nu, känner på mej i magen att nåt hemsk kommer hända .. 

September

Vi är i krig, jag gråter av tanken.

Tyskland har invaderat Polen. Det här känns inte bra ..

Read Full Post »

1934

Jag träffade en gammal vän där bodde, han och hans pappa samt hans halvsyster, så mina tankar att ta livet av mig är borta. Då kändes livet lite lättare. Hans mamma är död sen en tid tillbaka. Jag frågade vad som hade hänt men han vill inte prata om det.

Han läste mycket tidningar och han berättade för mig att i tidningen så stod det att Ernst Röhm är död och att 61 personer avrättades av tyska staten i självförsvar och sedan ytligare 13 personer till.

Hans pappa hade hört att jag jobbade på ett bageri men att det hade stängt så han frågade om jag ville åka med och handla med bilen. Och jag sa visst och då när vi kom hem så hjälpte jag till och bakade lite bröd som tack för att jag fick bo där. Jag hjälpte givetvis till med annat också. 

1935

Jag undra vad som händer med min bror eftersom att Gestapo, den nya säkerhetspolisen har tagit ansvar för koncentrationslägren. Jag skulle gärna vilja få ett brev eller få skicka ett brev till honom så att man vet vad som händer med honom. 

I september så blev min kompis halvsyster angiven till Gestapo av våra grannar med misstanke av att hon var jude för att hon hade pratat med några judar. Då började Gestapo att kolla upp om det var så och det var sant. Hon var halv-jude så jag, min kompis och hans far flydde och bodde i en källare hos några bekanta till dom.  

1936

Livet flöt på men med en gömd identitet tills i december då jag och min kompis var tvungna att bli medlemmar av Hitlerjugend.  

1938

Hade han fått ett brev från sin pappa att dom tillfånga tagit honom för att ha gjort ett parkeringsfel och tog för givet att han också var jude eftersom sonens halvsyster var det. Hon hade ju en annan mamma men det visste inte dom. Och att pappan var tvungen att ha vissa förnedringshetstecken som bevisar att han är en jude. Och att han nu lever i ett fångläger vid gränsen mellan Polen och Tyskland. 

1939

Vi har fått reda på att Tyskland angriper Polen.

Jag undrar vad kommer hända här näst?

Vad händer med min kompis pappa?

Vad händer med min bror i koncentrationslägret?

Read Full Post »

Nu går man inte längre säker på gatorna. Personer som säger emot Hitler, judar, homosexuella och zigenare arresteras. Gestapos representant i Bochum får god hjälp av ansvarskännande medborgare att rapportera personer som sagt något olämpligt om den nazistiska regimen. Och de förs bort. Jag har blivigt mycket mer försiktig till vilka personer jag anförtror mig åt. Bochum är full av så kallade angivare som rapporterar vidare det de hör. Vår familj har några få nära vänner som jag vet vi kan lita på. Däribland den judiska familjen som familjen känt väldigt länge. Besöken till dem blir allt färre, jag vill ju inte riskera att bli arresterad.  
Men de går igenom en väldigt tuff tid nu, de behöver allt stöd de kan få. För ungefär ett år sedan utspelade sig den så kallade kristallnatten. Deras affär blev helt förstörd och det tog flera veckor innan de fick någon ordning på den. Under samma natt blev en av bröderna arresterad och skickad till ett koncentrationsläger. Han har ännu inte kommit tillbaka och vi vet inte riktigt säkert vad som händer i lägrena. Kommer han någonsin återvända till Bochum?  Alla judar, även våra vänner har behövt trycka namnen Sarah och Israel i sina pass, senare även ett stort J. Jag vet av de få samtal jag kunnat ha med dem att deras självrespekt försämras hela tiden. Senaste samtalet var det som om fadern hade börjat lyssna på Hitlers ord. Att deras familj inte var lika mycket värd och inte borde få leva i Tyskland. Och jag kan förstå dem, varje dag trakasseras de och särbehandlas. Det kan inte vara lätt att hålla modet uppe. Men för att se det från den ljusa sidan, judar i Bochum har det långt ifrån så jobbigt som på andra ställen. På en av min fars vänners fina middagar gick samtalsämnet runt judar i Wien. De sägs att de ska ha fått skura gatorna medans folk kunde stå bredvid och få sig ett gott skratt. 
Hos min fars gamla vänner måste jag spela min Hitlervänliga roll på bästa sätt. Männen är väldigt fördomsfulla och har angivit många grannar för att ”rena” Tyskland. Ibland börjar jag till och med tro på mig själv, då jag måste förnedra andra människor jämt och ständigt. Vi skrattar åt alla nya skämt om judarna, håller allvarliga samtal om att det är bra att tyska barn inte längre behöver beblanda sig med smutsiga judar i skolan och hyllar Hitler för alla ”framsteg” han gör. När Hitlers tal om att utrota alla judar i Europa kommer på tal så stiger humöret hos dem alla. Mitt sjunker bara ännu mer. Men för att hålla sig på god hand med dessa viktiga män så har jag behövt lägga in en högre växel. Att sitta tyst och bara hålla med funkar inte längre, minsta lilla misstanke så finns det alltid någon som rapporterar.

Senaste nyheterna som nått Bochum är i alla fall att landet är i krig igen. Armén har angripit Polen. Kommer det bli ett stort krig igen då många många länder är inblandade eller kommer det vara över snabbt? Jag börjar tvivla ännu mer på Adolf Hitler när jag hör detta. Visst han tog Tyskland upp på fötter igen, började göra det till ett bra land igen. Men nu går allt över styr. Ska han sätta oss i krig ovanpå allt?

Read Full Post »

Older Posts »