Vissa tror andra inte

Alla har hört om nationalsocialisterna och deras ledare. Förstår inte hur dom kan anklaga judarna att det är deras fel. Vissa tror på honom men andra inte. Jag tror i alla fall inte på vad han har att säga. Det är ju också lite Tysklands att vi var med i kriget. Allt har blivit dyrare särskilt maten. En limpa kostar 3500 mark! Jämfört med den förra priset 8 mark så är alla människor överraskade. Många undrar säkert hur Adolf Hitler kunde samla folk som tyckte exakt honom. Allt handlar nästan om fattigdom för tyskarna men för Hitler handlar der om revansch. Förut tyckte man att medicin var dyrt men nu kan man verkligen säga att det kostar dig mycket att bli sjuk. Jag hjälper hemma extra mycket så att mamma inte stressar sig.

Nationalsocialisterna kan inte bara vira runt och göra vad dom vill utan något motstånd.

Gruvarbetarna har skapat en motståndsrörelse mot Nationalsocialisterna. Är egentligen inte så särkilt smart för att många blir skadade och det är så dyrt med sjukvård.

Läste i tidningen att Hitler och beväpnade SA-män störtade in i ölhallen Bürgerbräukeller och lyckades få tag på Kahr, Lossow och Seisser. Dom var de viktigaste männen i Bayerska regeringen. Dom låtsades vara på hans sida men så fort dom hade sluppit från dem meddelade dom riksvärnet så att de kunde få hjälp.

Poliserna väntade på dem vid Feldherrenhalle. Det blev en skottlossning mellan dom. Dom blev överlumpade. Dom lyckades fånga Hitler har jag hör men jag tror inte upproret kommer att sluta och hans parti kommer leva vidare. Det har blivit lugnare vid gatorna men det pratas fortfarande om det. Man kan bara hoppas på det bästa. Har ingen aning om hur det kommer sluta.

Read Full Post »

Jag bestämde mig att gå förbi Krauses smyckes butik på hemvägen

Det finns en man som det viskas om i vartenda hörn. ”Han som beskyller Judarna för Tysklands problem, han som ska rädda Tyskland.” En viss Adolf Hitler. Men vad ska han rädda Tyskland ifrån? Judarna? Jag får rysningar bara jag tänker på honom.

Just nu håller jag och min familj tyst om att vi är judar. Och försöker få andra att hålla tyst om det också. Hittills har det gått bra, och det är nog bara för att dom enda som vet, är folk vi litar på. Min chef, ett fåtal vänner och min morbror såklart.

Allt förändrats så mycket nu. Nationalisterna har tagit sin plats i vårt land och vi har stora ekonomiska kriser. Dom senaste veckorna har kostnaderna stigit högt. Och jag hoppas dom kan stanna där dom är nu för det är precis så jag kan försörja vår lilla familj. Jag har fått ett jobb på ett bageri och får betalt i mat. Det var det bästa alternativet tyckte jag. Det är ju ändå det viktigaste just nu.

 Jag minns en dag då jag fick sluta tidigt. Jag bestämde mig att gå förbi Krauses smyckes butik på hemvägen. Inte för att köpa, såklart. Men för att titta, det skadar aldrig att avundas dem rikas skatter. Eller?

När jag närmade mig hörde jag en massa oljud. Det var nationalisterna som demonstrerande. Jag kände mig genast osäker och ställde mig bakom ett hörn för att kolla på, tillräkligt nära för att se och höra allt men inte tillräkligt för att bli upptäckt. Dom skrek ut slagord och gjorde våldsamma gester med händer och armar. Mitt i allt detta dök en grupp arbetare från gruvindustrin upp, motdemonstranter. Det blev genast mycket våldsamt. Knytnävar och svordomar flög från den ene till den andre. Likaså deras blod. Det rann längs vägkanten. Det var hemskt. Och efter ett tag började stenar kastas runt. Och nej det var nog för mig. Jag smög därifrån tills jag inte längre var inom synhåll för dom och sen sprang jag, hela vägen hem.

Min morbror överlevde kriget. Det är jag, min lillebror David och min mamma, som föresten är helt frisk nu, och det är vi oerhört tack samma över. Jag vill inte ens tänka på hur vår situation hade sett ut om inte han funnits där vid vår sida. Vi tillbringade vår sommar hos honom, på landet. Allt var annorlunda där, mer fridfullt på något sätt. Åh, nu längtar jag dit. Kan nästan känna doften av nyklippt gräs och havets vågor. Vi fick ett brev från honom för ett par dagar sedan. Där stod det att om det skulle fortsätta så här utan förbättring tyckte han att vi skulle komma och bo hos honom på heltid. Han ville inte att vi skulle råka illa ut och han trodde inte att det skulle ta lång tid innan det läckte ut att även vi var judar. Vi svarade varken ja eller nej. Jag menar det är ett stort erbjudande. För åker vi innebär det nog ett för alltid. Och det skulle kännas svårt. Vårt liv är ändå uppbyggt här. Alla våra minnen finns här, i våra väggar, på stadens gator och umgänget. Jag vill tro på en förbättring!

 Det ska inte behöva vara så här. Jag vill kunna gå på gatan utan att höra folk som skriker rasistiska ord efter judar och kastar sten. Det är sjukt hur vårt samhälle har blivit. Jag äcklas av tanken på att det är en man, en enda man! Som har vänt folket mot judarna. Jag blir så arg. Vårt beteende är långt ifrån mänskligt. Det måste ske en förändrig, inom kort.

Read Full Post »

Det är svåra tider helt enkelt

1923
 
 ”Tysklands sista hopp..” Det lät för bra för att vara sant. Den nationalsocialistiska och mycket omtalade mannen Adolf Hitler har försökt ta över vårat land. Jag trodde stenhårt på den här mannen. Det finns inte mycket annat som Tyskland kan göra i en situation som den här. Inflationen, fattigdomen, sjukdomar och mycket annat är av en vardag här i Bochum just nu. Det kanske var vårat lands sista ljussken? De slutade iallafall med att de satte honom i fängelse efter kuppen han försökte genomföra i München. Jag tror egentligen inte det spelar någon roll om han sitter i fängelse eller inte, för han har redan fått med sig väldigt många anhängare.
Bland all denna ”lycka” just nu som jag känner för det här finns det lite mörker också. Hitler står för en väldigt stark nazistisk tro och ett judehat som är förfärligt. Jag har många vänner i byn som är judar, och jag vill inte se dom sårade eller olyckliga. Så det är ändå något som tar emot inom mig när jag säger att jag vill att nationalsocialisterna ska ta över vårat land. Men om jag tänker efter en gång till, kan hans judehat verkligen vara så stort? Kan han verkligen mena allvar när han säger att ”Judarna är det stora problemet, det är dom som orsakar allt”.
Det känns osäkert att tala om sina åsikter just nu i Bochum. Stämningen är lite laddad, och man vet inte riktigt var man ska stå när man talar med grannar om saken. Jag har också hört att SS männen har stor koll på invånarna och tar in tips om folk som säger emot Hitlers tänkande. Vad de gör med dom som de får in vet jag inte, men jag förväntar mig det värsta. Det är bäst att vara tyst och inte ta till sig så mycket uppmärksamhet. Får lägga det åt sidan så länge och ta upp det vid ett bättre tillfälle. Förresten så hörde jag av en granne att det hade varit ett stort blodigt bråk mellan nationalsocialister och motdemostranter för inte så länge sedan. Det hade inte varit jätte grovt våld, men om de börjar bråka såhär snabbt & blodigt kan man bara tänka sig hur det kommer sluta. Ska jag lägga mitt eget bästa längst fram i mitt tänkande just nu, eller ska jag också tänka på min omgivning & kanske få det mindre bra själv? Det är svåra tider helt enkelt, får se var mina tankar bär mig.

Read Full Post »

”vart jag än vänder mig nu möts jag av förödelse”

Nu är det nya tider i Tyskland. Tyvärr betyder inte alltid nya tider bättre tider. Det känns tvärtom, som att vart jag än vänder mig nu möts jag av förödelse. Inflationen är ofantlig och på gatorna leker barnen med pengar. Allting har plötsligt blivit otroligt dyrt och det är både svårt att ha råd med läkarvård och att få mat på bordet. Jag känner för dem som har sparat undan sina livsbesparingar och nu plötsligt har inte pengarna något värde. Min familj har dock aldrig haft särskilt mycket pengar så vi har inte heller förlorat mycket. Men det blir ändå ovanligare och ovanligare att man kan äta sig mätt nu. Dock har min familj större problem att tänka på än mat. Hemma ligger nämligen min lille bror blek och svag i sängen. Jag visste när han fick spanska sjukan att det kunde gå illa men när man ser en kär blekna bort framför ens ögon så är känslan tusen gåner värre än man kan tänka sig. På grund av inflationen har vi inte råd att gå till läkaren med honom. Detta plågar verkligen hela min familj, jag vet rent ut sagt inte vad jag ska göra om han går bort. Just nu vill varken mor eller far lämna bror för att gå till arbetet men de vet att de måste, hela familjens välbehållande står ju på spel. För mig brukar jobbet vara ett ställe där jag kan se förbi allt det hemska men inte ens där kan jag bli av med all denna förödelse som drabbar Tyskland.

En dag när jag var på jobbet, i Krauses smyckesbutik, hörde jag plötsligt massa skrik utanför. Jag och Marlene tittade ut genom fönstret och såg en grupp demonstranter utanför butiken. De var nationalister. Nationalismen har växt sig stor i München på senaste tiden och vissa säger att en man vid namn Adolf Hitler , ledaren för det nationalsocialistiska partiet, ska vara mannen som kommer befria Tyskland. Jag vet ännu inte så mycket om nationalismen och vad de står för men jag vet att de skyller Tysklands elände på judarna. Demonstrationen från nationalisterna lockade snart till sig motdemonstranter och en väldig tumult bröt ut. Folk kastade sten och slogs och det var rent ut sagt hemskt. Som tur var gick inget i butiken sönder men jag tyckte fortfarande det var obehagligt. Tack och lov så fanns Marlene där med mig.  

Tydligen så var den lilla demonstrationen utanför smyckesbutiken bara en småsak jämfört med det som hänt i München på senaste tiden. Jag läste i tidningen om en stor kupp som Hitler och några andra nationalister försökt genomföra. Tydligen försökte de ta makten från den Bayerska delstatsregeringen. Kuppen misslyckades och Hitler och en annan man vid namn Ludendorff arresterades men trots det så verkade folket stå på deras sida. Jag vet inte vad som kommer hända med Hitler nu, kanske är det här slutet på hans historia men det skrämmer mig att nationalisterna får såpas mycket stöd som de får. Jag vill gärna tro på tanken att det finns någon där ute som kan ställa allt till rätta i Tyskland för vi har blivit riktigt orättvist behandlade sedan första världskriget. Men att skylla allt på judarna tycker inte jag är det rätta sättet. Även om alla judar försvinner så kommer väl inte Tysklands problem att försvinna? Trots att en del personer delar mina åsikter så är det även många som stöttar nationalisterna. Därför tror jag inte att det här är slutet för nationalismen men med eller utan nationalisterna  hoppas jag att Tyskland snart går mot ljusare tider.

Read Full Post »

De blev slagsmål utanför mors butik idag

Här är det kaos nu och har vart de senaste åren. Inflationen är ofattbart hög och det är jobbigt. Vi som alla andra är drabbade men det finns många som har det värre. Jag letar efter en egen bostad men det känns inte som rätt tillfälle. Mor och Far vill att jag ska flytta när jag har gift mig och kan flytta tillsammans med min man. Jag tror inte jag vill vänta så länge men om inflationen fortsätter är risken stor att det blir så oavsett om jag vill det eller inte. Just nu är det väldigt mycket främmande hemma hos oss titt som tätt. Dom sitter i matsalen och pratar politik och landet i övrigt. Det gör det extra jobbigt att vara hemma. Vårt hem har nästan blivit som ett kollektiv.
De blev slagsmål utanför mors butik idag. Hon visste inte vad de bråkade om men inget i butiken gick sönder som tur var. Jag hörde av Dorell att det vart hemskt att se allt blod och alla som låg när de skingrade sig.
Kuppen som Adolf Hitler ledde gick i stöpet när han blivit förråd av högt uppsatta politiker som tydligen inte ville det samma som dem. Skott avlöstes och personer blev skadade där bland Hitler själv som blev skjuten i armen.
Usch! Jag gillar inte alls politikerna. Dom är fega och kan inte stå upp för vare sig vad det gör eller vad det tycker. Det är synd att Tyskland styrs av en sådan svag regering. Adolf Hitler verkar däremot vara en man som kan stå för vad han tycker och låter sig inte styras av andras vilja.

Read Full Post »

Jag gick genast med i N.S.D.A.P.

Året är nu 1923 och mycket har hänt, sanna mina ord. Såväl gott som ont. Till att börja med så har min mor avlidit. Ganska direkt efter hennes begravning begav jag mig iväg till Berlin för att få en ny start. Jag gick genast med i N.S.D.A.P. då jag, som de, är nationalsocialist. Den åttonde November försökte min Fuhrer ta över makten genom ölkällarkuppen men misslyckades. Men det var inte ett totalt misslyckande då han förkunnade den nationella revolutionen startad. Jag befann mig då i Muchen eftersom att jag nyligen hade blivit upptagen i SS och därför behövdes i beredskap för att kunna skydda min Fuhrer utifall att det skulle uttryckas ett hot mot honom. Efter att riksvärnet anlänt begav vi oss ut på Muchens gator för att genomföra en spartansk demonstration. Jag gick långt fram i ledet och bar min svarta skjorta stolt. Vi stoppades av riksvärnet och blev hälsade av ett kulregn. Vi som var obeväpnade hade inte mycket till annat val än att retirera, fast jag lyckades träffa en av de jävla judeälskarna i huvudet med en sten innan jag tvingades bakåt. Min Fuhrer blev träffad av en kula, likaså blev Göring och Ludendorff blev arresterad. Men, jag måste understryka att det icke var ett misslyckande då vi lyckades väcka känslor hos folket. Och det är sådanna känslor som en dag kommer att leda oss till makten! Tyvärr så blev även min Fuhrer arresterad senare. Vi har redan skapat flera olika planer för att frita honom men han säger att han kan behöva en liten semester, så han kan jobba på sin bok och att han inte kommer sitta innanför murarna alltför länge. Han sa att vi har viktigare saker för oss än att frita honom. Han är en stor man, en stark ledare. Vi kommer ta makten och då kommer allt bli bli bättre i vårt vackra Tyskland!
Sieg Heil!

Read Full Post »

Jag såg hur blodet rann ner från någras ansikten

Kära dagbok

mycket har hänt sen sist, tyvärr har det inte varit mycket lycka i mitt sorgsna liv på senaste tiden. För två år sedan försvann min kära mor i den spanska sjukan och det har varit mycket svårt att hantera. Dock har jag mognat mycket känner jag som nu har blivit mannen i huset samt som en far för mina yngre bröder. Det är mycket svårt med försörjningen nu när den hemska inflationen är här. Men jag jobbar och sliter mycket nu och jobbar det dubbla som jag gjorde innan. På så sätt kan jag försörja mig själv och mina yngre bröder men det är helt obegripligt hur kostnaderna har höjts så mycket och jag vet inte hur jag ska kunna försörja mina bröder om kostnaderna fortsätter att stigar så mycket som dem har gjort den senaste tiden och nu i september.

Min käre bror David har mått mycket dåligt på senaste tiden men tyvärr har jag inte råd att låta honom undersökas hos Dr Ziegler eftersom att det är så ofattbart dyrt, dock får jag otroliga skuldkänslor som väller över mig ständigt. Det enda som vi kan göra i den här situationen är att be en bön och hoppas att inflationen snart är över.  

Tiden har gått och tack gode gud att David har blivit frisk, han mår som prima nu och skuttar omkring som en glad tioåring. När jag sedan gick en sväng runt kvatern så hörde jag en massa ofredande ljud, jag fortsatte att gå längst gatan då jag såg en stor folksamling. Det var nationalisterna som demonstrerade och sedan dök det upp några motdemonstranter från gruvindustrin. Det blev mycket våldsamt och mycket svordomar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag försöka stoppa dem? Skulle jag våga ta den risken? Jag som jude hoppa in i en stor grupp med vilda och arga nationalister? Jag såg hur blodet rann ner från någras ansikten, jag fick en mycket obehaglig känsla och bestämde mig för att inte ingripa och bara gå där ifrån.

När jag sedan återvände hem så kom David till mig och sade att det var en pojke i hans skola som kommit fram till honom och sagt att hans far hade sagt att alla judar bör dö. Jag blev mycket förvånad över det och bestämde att vi inte ska säga till någon att vi är judar, så att vi inte råkar illa ut. Mina bröder gick med på det, men det känns så synd att leva på det här viset. Varför kan inte alla bara få leva sitt liv i fred?

David säger att allt detta är pågrund av Adolf Hitler och dock håller jag med honom till stor del eftersom Adolf Hitler tycker att allt är judarnas fel med det tycker ju inte vi judar. Han sägs även vara mannen som en dag kommer att befria Tyskland, men vad ska han befria Tyskland ifrån? Judarna? Är vi verkligen så farliga?

Read Full Post »

I tidningen stod det om en viss man kallad Adolf Hitler

Åren har gått med arbetslöshet, svält och fattigdom, som påverkat nästan alla familjer i landet. Nu är jag 23 år och just nu råder det kaos i hela Tyskland. Det är fruktansvärt att se hur situationen bara blir värre och värre. Med att regeringen skrev på fredsavtalet har inflationen i landet varit ofattbar. Jag kan inte säga att vår situation är bra eftersom far inte kan jobba lika mycket som förr, men jag försöker på alla sätt hjälpa honom i fabriken. Men ekomomin bara sjunker och fabriken går bara med förlust. Så det är bara vänta och se vad som väntar oss härnäst.    

Häromdagen läste jag en artikel om en grupp nationalister som hade demonstrerat utanför Krauses smyckesbutik , och medan de gjorde det hade det dykt upp motdemostranter för att stoppa natonalsocialisterna. Strax bröt det upp ett stort bråk och det blev såklart blodigt. Men bara efter några minuter var bråket slut och grupperna skildes åt. Det konstiga med artikeln var att den hade skrivits av en anonym journalist. Vem vet vad som ligger bakom detta?  

Senast jag läste i tidningen stod det om en viss man kallad Adolf Hitler. Han hade försökt med sin nationalsocialistiska arbetarparti som han är ledare för, ta makten från den bayerska delstatsregeringen. Jag undrar verkligen hur han egentligen tänkte?

Alltså, under Kahrs anförande i ölhallen Burgerbraukeller den 8:e november hade Hitler och hans beväpnade män stormat in och avbrutit Kahrs tal. Hitler hade då avfyrat ett pistolskott mot taket och ropat att den nationella revolutionen börjat. Alla i ölhallen hade blivit uppjagade och Hitler hade i enrum försökt övertala de viktigaste männen i den bayerska regeringen, (Kahr, Lossow och Seisser) att delta i en kupp mot riksregeringen. De hade blivit vettskrämda av den desperate Hitler och sa att de skulle stödja honom. Det fick han tro bara en kort stund för de kallade riksvärnet direkt efter att han hade gått.   

Redan dagen därpå hade polisen och beväpnade män från riksvärnet kommit för att slå ner upproret. Hitler och hans män lämnade då ölhallen efter att ha förstått att Kahr och Lossow hade förått honom. Istället började han söka stöd hos folket på Munchens gator tillsammans med sina kamrater, Ludendorff, Streicher och Göring och några tusen män efter. Men redan vid Feldherrenhalle möttes de av polisstyrkan. När polisen sa till kuppmännen att de måste vända om och de hade vägrat hade skottlossning utbrutit. Hitler blev skadad i armen vi det tillfället och flydde sin väg. Men han hittades och arresterades redan igår i sitt gömställe. Kuppen må vara över och riksvärnet segrare men folket har påverkats och man kan säga att Hitlers plan har lyckats på sätt och vis, han fick oss att tänka om.  

Deras tes är att allt som nu händer i Tyskland är judarnas fel och att det var p.g.a de som Tyskland skrev på fredsavtalet. Det vi tyskar är ute efter är att hitta någon som får bära all skuld. Och det blev naturligtvis judarna. Jag är totalt emot att vi lägger all skuld på judarna och kommunisterna. Jag vet inte exakt vad judarna har med Tysklands nuvarande läge att göra men jag håller iallafall inte med Hitler. Och inte mina föräldrar heller. De tror att Hitler bara är ute efter att få en plats i regeringen och få makt. Det kan vi inte veta just nu men jag hoppas inte det är så. För det skulle bara förvärra allt. 

Vi behöver någon som står bakom sitt ord och kan rädda oss från denna inflation och arbetslöshet. Alla är i så desperat behov av en ny ledare som kan hjälpa de från det elände som pågår just nu att de inte längre bryr sig om de gamla partierna utan följer efter de som ska ”befria´´ Tyskland.

Han kanske är Tysklands befriare i alla fall?

Jag hoppas bara på vårt lands bästa.

Read Full Post »

Jag har fått brev hem från nationalsocialistiska partiet

Jag har fått brev hem från nationalsocialistiska partiet och i breven står det saker som låter positivt och låter rimligt för att få tillbaka vällståndet i landet och så att marken kan bli värt någonting igen. Fast det finns självklart många frågetecken ifrån min sida också fast fördelarna väger tyngst just nu. Men sen började jag fundera ännu mer på nationalsocialistiska partiet hur bra är det egentligen, man blir inte direkt säkrare på att de kan få till det, när sådant här tumult händer, först skriker de ut massvis med glopord och sen kommer gruvarbetare som har andra åsikter och plötsligt är det bråk med blod som flyger och näsor som knäcks tydligen vann ingen av grupperna heller. Så det blir nog bråk igen fast kanske är det bara de här luspudlarna som håller på med massvis små bråk, de är nog inte så egentligen att partiet vill hålla på med sådant. Eller? Visst de vill få bort judar och så, men jag tror fortfarande på att Hitler och de andra i partiet kan ta oss ur den ekonomiska krisen. Både fattiga och rika känner att det svider i plånboken några mer och andra mindre. Med den politiken som Hitler vill föra så känns det som att man kommer att få jobb och slippa svälta. Till skillnad från nu. Jag är inte så förtjust i våld och sådant men ändå på något sätt tycker jag att det var rätt att försöka göra en stadskupp så att regeringen fattar att vi, folket är missnöjda. Det är bra att någon vågar stå upp för vad vi tycker även fast Hitler med flera blev fängslade och beskjutna. Det kan nog inte bli sämre än vad det redan är med ekonomi och arbetslöshet så lite för nying och demonstrationer bör nog inte kunna förvärra saker snarare förbättra. Det är bra med folk som gör det dem säger och inte bara snackar utan handling och det är också därför jag gillar nationalsocialistiska partiet de gör var de lovar än så länge. Sen är det förstås en annan stor anledning till varför jag gillar partiet ,min älskare är med i det och det är han som har skickat breven till mig så att jag ska följa hans fotspår och så att jag förstår vad han pratar om eftersom att nya saker dyker upp hela tiden. Han hade varit en av de tappra soldaterna som kom hem från första världskriget med en skadad arm och fick ett järnkors. Jag hade ett tillfälligt jobb som sjuksköterska då, så jag tog hand om honom och vi pratade och blev förälskade i varandra. Hans namn är Klaus. Men han var tvungen att åka tillbaka till München. Klaus lovade att skicka brev och det har han gjort, jag med för den delen. Sorgset nog visste han ingenting om far min, men far är antagligen död för ingen har sett till eller hört av honom.

Read Full Post »

Ett rop på hjälp

Några år har gått sedan jag skrev sist. Orsakerna till detta är många. Först och främst har det varit brist på tid. Som jag skrev förra gången, är Tysklands ekonomi en katastrof – en av många följder av fredsavtalet. Även om vi alla innerst inne visste att det kunde bli värre, hade vi nog aldrig föreställt oss att det skulle bli såhär illa. Det är nu november, kallt och mörkt. Jag ska försöka att sammanfatta de senaste månaderna av mitt liv och många andras.
Ända sedan september har inflationen varit mycket hög. Det dröjer nog inte länge förrän allt brister. Jag minns när jag gick ner till bageriet, tidigt en morgon i september och hur jag där möttes av tre, minst sagt nedstämda, gamla klasskamrater. Jag visste att priserna på brödet hade gått upp, men jag fick en chock när jag skulle betala. Priset hade blivit över fyrahundra gånger så högt som för några veckor sedan. Fyrahundra! Det är helt ofattbart hur våra pengar hela tiden sjunker i värde. Många människor skyndar sig till juvelerare och köper guld och silver för alla sina besparingar. Andra köper snabbt upp allting och lägger pengarna på konserver och andra förnödenheter. Jag och mor har tillräckligt så att det räcker till mat för ett tag, men vi börjar att oroa oss för hyran. Jag har haft turen att få behålla mitt arbete och jag arbetar även extra som springpojke. Detta innebär att jag cyklar hem till människor för att leverera större paket och på så vis kan jag tjäna en slant extra i veckan.
 
Stämningen i Bochum tycks bli allt sämre. Människorna börjar att bli kyliga och otrevliga.
En rätt så bra spegelbild av Tyskland den senaste perioden. Hannes Ziegler tycks hela tiden få ny information om vad som pågår i München och den här informationen sprider han snabbt bland oss alla. Han har blivit uppmuntrad till att gå med i det nationalsocialistiska partiet, där åsikterna är hårda och bestämda. Deras politik verkar gå ut på att vår krissituation skulle vara judarnas fel. Hannes talar mycket gott om partiets ledare, Adolf Hitler. Hitler sägs vara Tysklands befriare, en ”räddare i nöden” helt enkelt. Många är nog lite kritiska till denna ”uppenbarelse”. Kan det här verkligen vara så enkelt? Kan man verkligen beskylla judarna för vår krissituation? Jag vet faktiskt inte, men vi måste ha en framtidstro – vad har vi för val?
Om man tittar på hur vi har det nu, kan det knappast bli värre. Vår ekonomi försämras för var dag som går och nu har till och med läkarbesök blivit för dyra för många. Ett läkarbesök kostar en förmögenhet, så nu är det bara att hålla tummarna för att man inte ska bli sjuk. Kanske krävs det att vi lägger över ansvaret på någon annan och litar på ledarnas ord. Sedan är det bara att hoppas att åtminstone vissa av deras ord är sanna.
 
November har kommit. En månad som känns mycket lång. Månaden inleddes med ett stort men ändå rätt så väntat bråk mellan två grupper. Konflikten började vid Krauses juvelerarbutik och jag kunde själv se vad som hände. Ända sedan september har människorna delats upp i två grupper – nationalsocialisterna och de som är emot partiet. De svor och skrek åt varandra och naturligtvis stannade inte bråket med detta. Efter det första slaget tappade de fattningen totalt – blod och spott täckte snart marken. Efter ett litet tag fick de väl nog antar jag och skildes åt för den här gången. En okänd skribent publicerar ofta artiklar i vår lokala dagstidning och dessa artiklar ger antagligen bara mer ved åt elden. Artiklarna berättar om Hitler och hans parti – om nationalsocialisternas kamp för att vinna makten över landet. I den senaste artikeln handlade det om den bayerska delstatsregeringen. Den 8:e november befann sig några av de ledande männen i Burgerbräukeller. Samtidigt som Kahr höll ett tal, hade beväpnade män, med Hitler i täten, marscherat in och avbrutit talet. Hitler själv hade avfyrat ett skott mot taket och med hög röst utbrustit att den nationella revolutionen nu hade börjat.
 
Kahr hade avbrutet föredraget och tillsammans med sina regeringsmedlemmar, Lossow och Seisser, på Hitlers begäran inlett ett enskilt möte. Hitler ville få dem med sig i att bryta ner Riksregeringen. Hitlers övertygelse och desperation var skrämmande. Kahr, Lossow och Seisser sa sig då stödja Hitler, men detta vara bara en fälla – nästa sekund vände de Hitler ryggen och varnade Riksvärnet för Hitlers planer. Tillsammans med polisen gick Riksvärnet, med vapen i händerna, in för att slå ner upproret. Hitler lät sig trots fällan inte luras och tillsammans med sina partikamrater Ludendorff, Göring och Streicher, sökte han stöd hos folket. Med några tusen anhängare marscherade de längs Tysklands gator. Detta höll tydligen bara på en stund – snart möttes de av de beväpnade männen. Polisen sköt ohämmat mot de marscherande männen och det slutade med att Hitler blev svårt skadad i armen. Göring var tydligen ännu värre däran. Ludendorff sägs ha blivit livrädd och självmant angett sig till polisen. Är det verkligen dessa män som sägs vara Tysklands framtid? Hitler kom hur som helst undan och trots partikamraternas misslyckanden var hans plan avklarad. En stor del av folket är nu på deras sida och tidningen citerade frasen ”Heil Hitler” i stora bokstäver på förstasidan.
 
Det här var en kort summering av den långa tid som gått. Vi undrar alla vad det är som pågår och vi har livliga diskussioner och starka åsikter. Själv ligger jag lite lågt just nu, då jag inte riktigt vet vad jag vill och vad jag tror på. Är det nu ens möjligt för Hitler att leda Tyskland?
Hur kan han vara Tysklands befriare när han själv har blivit arresterad och sitter i fängelse?
Och vem är det egentligen som skriver de här provocerande artiklarna i tidningen?
Jag tänker som sagt ligga lågt ett tag, fokusera på arbetet och mina närmaste. Jag tar en dag i sänder helt enkelt. Jag ber i alla fall, varenda dag. Jag ber för att Tysklands befriare faktiskt existerar.

Read Full Post »