Att få vara en överlevare var en rikedom. Speciellt en överlevare efter kriget var en rikedom, som endast få hade kvar.
Jag minns det mesta, fast vissa dagar och årtal mer än andra. Men detta visste jag aldrig att jag skulle få bli interjuvad för, fast det är egentligen inte så konstigt. Vem vill inte få reda på allt som hände och vad det berodde på? Jag hade nämligen fått ett brev hem, om interjuven för någon månad sedan. Jag tackade ja, och gjorde mig självklart förberedd och letade upp gamla anteckningar som jag skrivit under krigets gång. Jag läste igenom flera pappers anteckningar, och desto mer började klarna upp ur mitt minne. Det var nu dags att berätta om alla känslor, alla stunder och alla besked som helt enkelt ändrade våra liv.
Nu var dem här, dem som skulle intervjua mig. Självklart var jag nervös, fast jag kände ändå att läget var bra. Och att detta skulle bli något som dem aldrig skulle kunna tänka sig ha hänt tidigare. Dem började med att presentera sig själva, och tog sedan ett foto på mig. Jag försökte le, men det gick inte så bra för jag kan nästan bara le om jag anstränger mig riktigt ordentligt. Men nu var tiden inne för den första frågan, efter all deras beskrivning på hur högt och tydligt jag skulle tala.
Nå, hur hade du det som barn under din barndom?
Jag tänkte, och kom genast på och berättade om att jag hade det bra. Att min pappa var en förmögen man. Och att vi levde i ett stort hus med vår familj en bit utanför staden Bochum.. Att vi även hade en stor äng med massvis av hästar. Jag levde helt enkelt ett bra liv på alla sätt och vis, jag hade vänner och jag gick i skolan.
Jag ser samtidigt bakom mina glasögon hur fort personen framför mig antecknar, och hoppas på att personen inte skriver något som inte hör till det jag nyss sa.
Jaha, intressant.. Skulle du vilja förklara för mig vilka dessa s.k. nazister var under den tiden?
Självklart, svarade jag. Dem började sina första steg genom att liva runt på gator och torg. Dem skrek även slagord så då gav man direkt dem sin uppmärksamhet för man undrade vad som föregick. Och dem talade om deras führer Hitler, världens mäktigaste man genom tiderna enligt mig. Så dessa nazister var helt enkelt Hitlers män. Dem gjorde allt i hans väg, för att tjäna honom och sitt käraste land, vilket dem sedan fick.
Jaha hur menar du nu, fick dem landet?
Ja, inget snack om saken. Nazisterna tillsammans med Hitler tog över hela Tyskland.
Hur lyckades han med det, så mäktig kan man väl inte vara?
Det trodde vi alla ifrån början att han inte skulle bli. Men efter ett tag kom han med löften om att han skulle förbättra Tyskland. Det var under tiden vi hade ekonomisk kris här i Tyskland, då nästan allt hade blivit otroligt dyrt och man knappt hade råd att gå till läkaren. Eller inte min familj, vi blev inte så värst drabbade. Fast alla var ju inte så förmögna som vi, därför drabbades massvis av det. Så han lovade trygghet, att han skulle befria Tyskland och helt enkelt göra Tyskland till ett paradis.
Det låter spännande, men dessa nazister.. Blev du påverkad av dem på något sätt genom deras sätt att demonstrera?
Inte ifrån början. Det tog ett tag för mig. Fast min bror ingick i Hitlers nationalistiska parti rätt så tidigt. På det sättet så blev man ju senare ännu mer påverkad, eftersom att han verkligen försökte få med mig på Hitlers sida. Så efter någon månad var jag också på, eftersom att Hitler verkade vara en sådan underbar führer som alla ville följa.
Ja du, ibland är det inte alltid det enklaste att säga ifrån mot alla som påverkar ens beslut.. Men den mest spännande frågan av alla tycker jag, hur kom det sig att andra världskriget bröts ut?
Den frågan väntade jag bara på tills du skulle ställa den. Kriget bröt sig ut pga Hitler och Stalin, en annan mäktig man som skulle dela upp ett land, Polen i två delar var för sig. Men varken Hitler eller Stalin skrev på pappren om angreppspakten, som dem skulle gjort. Och samtidigt så var det flera andra länder som anslöt sig till det kommande kriget. Eftersom att Polen ändå hade blivit totalt krossat, av den tyska armén och att Tyskland var på väg att ockupera ännu flera länder. Man började även bygga fler och fler koncentrationslägren i Tyskland och Polen för att bli av med alla judar som Hitler ville utplåna.
Jaha, varför ville han utplåna judarna?
Egentligen vet jag inte, men han skyllde i alla fall på att det var dem som var orsaken till det första världskriget.
Intressant.. Tillbaks till andra världskriget, vad hände sen? Efter att Polen hade blivit ockupera t?
Ja du, det ska jag allt berätta. Ännu fler länder anslöt sig i kriget mot att besegra Tyskland. Fast ingen klarar riktigt av det, utan det är bara Hitler som ockuperar fler länder.
Och varför just Berlin fick bomber över sig var för att den tyska armén hade tidigare bombat dem Brittiska öarna. Fast britterna kände sedan efter att dem inte kunde stå ut med att inte göra något tillbaks, så därför bombade dem då ner Berlin. Då kändes det verkligen som att kriget var igång i Tyskland. Mycket mer minns jag inte, eller jag minns hur det slutade. Att vår tyska armé hade blivit instängd i Stalingard och var då färre personer och trupper som kunde strida. Och ännu flera bomber föll ner över Tyskland. Det var massvis med länder som äntligen fick sin vinst efter vad vi gjort mot dem i alla dessa år kriget hade pågått. Massvis med personer dog samtidigt i Tyskland och man insåg helt enkelt att det var slutet för Hitler och för vårt gamla hederliga Tyskland.
Det du berättar omfamnar mig otroligt, det måste verkligen varit hemskt att få uppleva detta. Hur mår du nu, och hur mådde du precis efter kriget hade slutat?
Nu mår jag skapligt, man lever som man lever. Det som har hänt kan jag inte ändra på nu. Utan jag försöker göra det bästa av mina sista dagar i livet istället. Fast då precis efter kriget mådde jag inte bra. Min själ var krossad pga alla personer som dött, speciellt mina närmaste och även att få se vårt rike brinna ner till grunden. Det sätter sina spår, så nu när jag väl berättar allt för dig strömmar tankarna upp igen och är svåra att täcka över. Men jag har min egen familj nu, och mina barn hoppas jag har det bra. Min man är dessvärre död, fast jag är tacksam ändå för att jag får leva för honom nu. Och även leva för alla mina andra anhöriga.
Samtidigt som jag talade till punkt så såg jag hur personen framför släppte pennan, och stängde igen blocket. Förmodligen så var han färdig med interjuvn. Han reste sig upp, och gick emot mig och gav mig en kram och sade låt ditt liv få sluta på ett sätt som du vill att det sedan ska få sluta på för dina barn. Det gav mig en tankeställare, och jag tog åt mig av det han sa. Samtidigt som jag förde in det i hjärnan blev tvingad att skriva en signatur. Han öppnade blocket och gav mig pennan. Stilen blev tyvärr inte så fin, lite darrig. Fast man såg ändå att det stod Wanja Wolf.
Drygt en månad efter denna dokumentär dog Wanja Wolf av ålder. Hon var gammal och orkade förmodligen inte fortsätta att leva som hon gjorde. Samtidigt leva med allt hon hade varit med om tidigare. Därför är hon nu uppe i himlen tillsammans med sina käraste som har väntat på henne.
Lämna en kommentar