Polisen har ingen makt

1924

Ekonomin går uppåt och vi har fått en ny valuta, riksmark. Allt är tillbaks som förut säger alla. När dom säger allt menar de ekonomin. Borgmästaren har gett oss lån och alla är tacksamma. Men förstår inte hur Borgmästaren kan stöda nationalsocialisterna. Det dom håller på med är helt fel. Att anklaga en hel folkgrupp är emot dom mänskliga rättigheterna.

 1927

I München så har borgmästaren och några andra Bochumbor hört Hitler tala. Man kan tro att Hitler använder trollkonster eller nåt sådant för att nästan alla verkar tro på allt han säger. Att rösta på NSDAP är fel. Folk läser Texter Hitler har skrivit och blir helt övertygad men inte jag. Att judar inte ska få va i Tyskland? Det låter ju helt fel.

 1928

Förstår inte hur vår lilla stad Bochum kunde rösta på NSDAP, nu finns det 12 personer från NSDAP i Riksdagen.

 1929

Tyskland kan inte låna mer pengar fån Usa. Dom har ekonomi kris. Så då kan dom inte låna pengar till oss. Många tar självmord för att de inte kan överleva. Här Tyskland går det inte häller någon vidare. Folk blir arbetslösa, fabriker, banker och andra industrier stängs. Ca fyra miljoner människor är arbetslösa.

1930

Borgmästaren har fått en mäktig vän att ansluta sig till NSDAP.

Han heter Alfred Hugenberg. Han Tysklands största industrikoncern. Hugenberg känner många människor med stor makt som många känner till. Borgmästaren är väldigt nöjd.

Hugenberg är stenrik och har kontroll över alla tidningar så nu har NSDAP stor fördel.

Pågrund av hans hjälp har NSDAP nu 107 platser i riksdagen.

Polisen kan inte lägga sig i när judarnas fönster krossas eller om de blir misshandlade för att SA säger åt dem att lägga sig i.      

1931

Adolf Hitler lovar en massa saker, arbete, pengar och skydd. Men ändå så ökar arbetslösheten mer och mer. Jag förstod lite grann hur folk i Bochum kunde tro på honom från början men nu när levnadsstandarden blir sämre förstår jag inte ett dugg. Dom fortsätter svälja all propaganda. Alla är så rädda att förlora allt i den så kallade ”kommunistiska  revulotionen”.

1932

Nu är 7-8 miljoner arbetslösa här i Tyskland. Trots det så har se alla honom som en hjälte. Han reser till 20 i veckan och talar. Han kom till Bochum och talade. Jag kom och tittade på honom när han höll sitt tal. Han talade på ett sätt så att man började frukta honom men fortfarande respektera, Som en gud nästan. Men jag lät i mig själv bli påverkad av sånt strunt!

Folk blir så övertygade i Bochum att några går med i SS.

Hitler tackade nej till en plats i riksdagen. Han väntar på ett bättre erbjudande. NSDAP har 230 platser nu i riksdagen men det är ännu inte än en majoritet.

1933

Mor dog nyss. Jag Kommer sörja hela mitt liv men man måste bita ihop och gå vidare. Jag, bror och min far jobbar som brevbärare. Men jag jobbar också i baren halvtid på kvällarna och spelar gitarr. Allt kommer att ordna sig så länge man inte försöker stå ut eller att ställa till någon scen.

Read Full Post »

Här i Bochum så är det ganska mycket skvaller

Det har blivit en mängd arresteringar och det har rapporterats döds fall.Judarna har fått det svårt eftersom de blivit tvingade att ge upp en stor del av det dem ägde och barnen fick inte gå i skola, judiska lärare fick inte undervisa tyska barn och de var tvungna att lägga till namn på deras pass så som Sarah på kvinnornas pass och Israel på männens. Jag tyckte synd om dem eftersom de var tvungna till det.

I och med det som händer så fortsätter Tyskland att komma upp igen efter första världskriget men det som händer judarna nu är en plan för att landet ska bli bättre och jag stödjer allt som får landet att bli bättre.

Nu när Österrike gått med Tyskland och att Hitler hotat sudetlandet det tysktalande området i Tjeckoslovakien men det är inte bara det utan att han ockuperat hela Tjeckoslovaken. Här i Bochum så är det ganska mycket skvaller här och där om att vem som är jude och vem som är emot nationalsocialismen. Jag försöker hålla en låg profil och hålla mig undan från problem.

 Tyskland har nu angripit Polen, jag tror att det är något för landets bästa och tror på det som Hitler fört till landet.

Read Full Post »

Ett flertal av mina vänner har spårlöst försvunnit

Det har gått nästan tio år sedan sist, det är nu år 1993. Ni kanske minns att jag berättade om min morbror som skrev brev och bad oss flytta dit? Vi gjorde tillslut som han ville i alla fall, och har bott här nästan fem år nu. Ända sen jag födde min son, Einar. Anledningen till att vi tillslut beslutade oss för att flytta hit var för att inget blev som jag hade tänkt. Allt var bra till en början. Jag hade mitt jobb och ekonomin började gå uppåt. Det kom nya uppfinningar och industrier byggdes, folk fick arbete och vi började tjäna pengar som kunde användas till mer än bara mat. Jag började tro på en god framtid för Tyskland. Slagorden ebbade ut och folk började tänka på annat. Tyvärr blev Einars far, Karl, tvungen att stanna kvar i Bochum på grund av hans chef som är högt uppsagt inom partiet (NSDAP) . Det hindrade dock inte vår kärlek till varandra, han sa att han skulle komma efter så fort han kunde hitta ett nytt jobb.

Det var tre år sedan nu, situationen ser allt värre ut för oss. Judehatet inom partiet, allt som hänt, inte bara här i tyskland, hela världen verkar vara i kris. I USA, som hela tiden varit en ljuspunkt för oss, har ekonomin rasat samman och det utnyttjar den där Adolf Hitler, han har lyckats vända alla mot oss judar. Som om allting är vårt fel, det är hemskt. Nu känns våra chanser att bli en hel familj igen, lika med noll. Karl har inte hört av sig. Min lillebror har lämnat oss, åkt tillbaks till Bochum för att gå med i partiet. Jag är orolig för honom, får dom veta att han är jude så vet jag inte vad som kommer att hända. Vi lever i ständig skräck, ständigt rädda att nazisterna ska hitta oss. Bryta sig in i vårat hem mitt i natten och ta oss till fånga. Ett flertal av mina vänner har spårlöst försvunnit. Och jag vill inte låta samma öde drabba oss. Förra vintern var värst. Det kom flera familjer bärandes på alla sina ägodelar och knackade på vår dörr. Tillslut var det en judisk familj som vi tog hand om ett tag. Vi gav dom kärlek och lite mat. Det var en stor risk vi tog eftersom att dom var efterlysta. Men det kändes bra, vi kändes som en enda stor familj. Alla hjälptes åt. Pappan i familjen är universitetslärare men är numera förbjuden att jobba som lärare och han har berättat att nazisterna bränner alla böcker som är skrivna av judiska författare på gatorna. Det är en omöjlig situation eftersom att han riskerar att få fängelse för att han är arbetslös men är samtidigt förbjuden av nazisterna att arbeta. Vart ska det här sluta? Vad är dom ute efter? Hur länge ska det här pågå? Jag har så många frågor som jag nog aldrig kommer få svar på.

Read Full Post »

Det måste ju vara fler som ser galenskapen i allt det här?

1924-25

Det har hänt mycket i vårt land nu på mycket kort tid. Men för en gångs skull är det inte dåliga nyheter som drabbar Tyskland utan istället har allting äntligen börjat kännas som vanligt igen.

När det meddelades att borgmästaren gått med i NSDAP blev jag först chockad. Hitler satt ju i fängelse och hans nationalsocialistiska parti var nu förbjudet att verka i Tyskland så varför skulle borgmästaren ansluta sig till dem nu, efter deras tid var slut? Jag blev också en aning upprörd när jag fick höra om detta eftersom jag inte kan säga att jag håller med om vad Nationalsocialisterna står för. Det känns så fel att skylla alla Tyskland misslyckanden på en folkgrupp, som om alla judar skulle vara onda. Rent ut sagt var jag glad att Hitler nu satt i fängelse och att hans parti inte kommit längre än de gjorde.

Men efter ett tag började vi märka förändringar i tillvaron, bra förändringar. Vi fick en ny valuta, riksmarken och USA tillsammans med några andra länder hade gått med på att hjälpa oss finansiellt så att vi kan komma tillbaka på fötter igen. De hårda ekonomiska tiderna såg äntligen ut att vara över och jag vet inte om det berodde på att Hitler var ute ur fängelset igen och att hans parti återigen var tillåtet, men vad det än var så är det otroligt svårt att vara emot något som skänker denna glädje.

 Men det har tyvärr inte bara rådit frid och fröjd under det senaste året utan också stor sorg har drabbat min familj. Min lillebror har avlidit. Det var precis i början av 1924 men sorgen finns fortfarande med oss. Jag blir alltid nedstämd när jag tänker på att han var så ung, bara 18 år och att han hade hela sitt liv framför sig. Att han överlevde ett krig men var tvungen att dö i en hemsk sjukdom istället. Han hade länge spanska sjukan men han överlevde och blev bättre. Vi trodde alla att det värsta var över och att han skulle överleva men så blev det inte. Sjukdomen hade gjort honom såpas svag att han snart insjuknade igen. I vad vet jag inte men han blev snabbt svagare och avled. Jag saknar honom fortfarande så otroligt mycket och det smärtar mig att tänka på alla underbara stunder vi haft som en familj. Men det som tynger mig mest är att han inte får vara här med oss för att uppleva den nyfunna glädjen, få vara med oss nu när livet inte är like hårt att leva. För just nu verkar allting gå vår väg. Far jobbar på en bilindustri och själv har jag fått en fast anställning i Krauses smyckesbutik. Vi hör fortfarande inte till de rika i staden men vi har det bättre ställt än på länge. Vi har fått såpas bra ekonomi nu att mor kan vara hemma igen. Hon tog hårt på min brors död och det har tagit längre tid för henne att återgå till det normala livet utan honom. Min andra bror är nu 18 och jobbar som lärling på vår lokala tidning. Jag vet att han är lycklig över sina framgångar även fast han önskar att hans tvillingbror kunde fått vara här och uppleva det med honom. Det kanske är sant som man säger att tvillingar har ett speciellt band för de har alltis verka stå varandra lite närmare än övriga familjen. Hursomhelst är vi alla stolta över honom. Hans drivkraft och vilja att uppnå sina drömmar får mig att tänka positivt, och att faktiskt våga drömma själv igen. Jag har levt så mycket i nuet och tagit ansvar för min familj under svåra tider men nu kan jag äntligen blicka framåt och tänka på vad jag vill med mitt liv. Jag har alltid velat ha en bra utbildning men nu är jag snart 25 år och det har bara aldrig blivit av. Men min dröm är fortfarande att lämna Bohcum, inte för alltid men att bara för ett tag se vad världen mer har att erbjuda.

1927

I mitt liv har det nu skett stora förändringar. Min dröm har alltid varit att lämna Bochum men nu har jag något som håller mig kvar här. Jag har gift mig. Det tillhörde aldrig mina planer att gifta mig än, självklart vill jag ha familj men jag har alltid tänkt mig att det skulle ske senare. Men nu har jag träffat den rätte. Vi bor i ett eget hus en liten bit ifrån min familj. Mor och far har många bra år kvar men nu när min bror har flyttat till München för att jobba så känner jag ett visst ansvar för dem.

 Hitler och hans parti är något som det pratas om mer och mer nu. Min bror skickade nyss ett brev från München där han skrev att han hört Hitler tala och att det var helt fantastiskt. Han skrev att vi hade haft fel hela tiden och att Hitler kommer bli en stor ledare en dag. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle tro. Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna stödja nationalisterna helt men jag har försökt att ha ett öppet sinne. Sedan läste jag Hitlers bok. Där stod det om hans politiska planer, att judarna knappt ska ha några rättigheter, att judisk invandring ska förbjudas och en hel del andra saker som jag ogillade skarpt. Alla ska få ha sina åsikter, även min bror men jag vet nu att jag aldrig kommer hålla med om dem.

 1929

Åter igen är det ekonomisk kris i Tyskland. Vi har ju tidigare fått stödpengar från USA för att kunna betala av våra skulder från först världskriget och för att kunna få landet på fötter igen men nu har USA drabbats av en stor finansiell krasch. Det stod i tidningen igår att folk hoppar från hustak för att ta sina liv och då är det verklogen illa. Tyvärr påverkar detta också Tyskland även om katastroferna inte är lika stora som i USA. Bilindustrin som min far jobbar på har börjat avskeda folk och jag vet att han oroar sig för att bli av med jobbet, speciellt nu när jag inte hjälper till att försörja familjen längre. Jag och min man har det dock ganska bra ställt. Han jobbar som advokat och för första gången i mitt liv måste jag inte tänka så mycket på pengar.

 1930

Nationalisternas makt fortsätter att växa. Nu har NSDAP fått stöd från en mycket inflytelserik man som har både pengarna och kontakterna för att göra dem ännu mäktigare. Man märker redan hur det börjar skrivas mer och mer om partiet i landets tidningar. All denna publicitet har nu gett dom en plats i riksdagen. Jag känner folk som röstat på dem och många av dem vill bara ha det bättre. De vill ha arbeten och bra ställt och det kan NSDAP hjälpa till med. Men trots det har de fortfarande inte min röst. Jag kan inte stå bakom de hemska sakerna som deras SA soldater gör. Slår sönder affärsfönster, misshandlar och diskriminerar och självklart sker allt detta mot Judar. Det värsta är att polisen inte ingriper.

 Men jag har inte bara negativa nyheter att berätta. Jag är nämligen gravid. Mor och far blev så glada när jag berättade. Eftersom de redan har förlorat ett barn och min enda bror inte har en fru än så vet jag att de längtar efter ett barnbarn. Självklart är även jag och min man överlyckliga. Jag vill bara inte att mitt barn ska växa upp i ett samhälle där vi diskriminerar en folkgrupp, där våld är rätt. Därför hoppas jag innerligt att NSDAP inte ska få mer makt nu. Det måste ju vara fler som ser galenskapen i allt det här ?

 1931-32

Arbetslösheten och fattigdomen fortsätter att öka och Hitler fortsätter att lova ett bättre liv. För dem som röstar på hans parti förstås. Våld och hat är nu något som verkar höra till vardagen. Man kan knappt gå ut till en restaurang utan att bevittna det. Hitler har nu varit här i Bochum och ”predikat” om hur många bra förändringar som kommer ske om vi lägger våra röster på hans parti. I följe hade han SS medlemmar marscherande med hakkors på armen. Jag visste att min bror var bland dem. För ett tag sedan fick jag ett nytt brev från honom där han sa att han gått med i SS. Han vet att jag inte gillar det men han skrev att han gör det för oss, för hans familjs bästa, att vi inte kan se Hitlers potential än. Jag kände även igen en del andra som jag sett här i staden. Folk som gått i samma skola, som handlat i samma affärer men som nu verkar leva att helt annat liv än jag själv. Jag hörde folk prata efter talet. Prata om hur bra talare Hitler är och hur smarta hans idéer låter. Jag vet inte om de inte förstår vad hans parti gör mot judarna eller om de inte bryr sig. Kanske de bara vill ha jobb, kanske de bara bryr sig om sig själva. Hursomhelst så var jag inte med i diskussionen och talade om mina åsikter, vem vet vad som händer med dom som säger emot Hitler.

I valet så ökade stödet för NSDAP ännu mer så det verkar som om en hel del människor tog till sig av vad Hitler sa. Konstigt nog är min far inte ev an dom. Han fick sparken från sitt jobb men ändå så vägrar han rösta på NSDAP. Han säger att allt bara är propaganda och att han minsann kan hitta ett jobb utan att förråda det han tror på. Och jag är säker på att han kommer göra det för det som alltid drivit honom framåt är familjens välbehållande och pengar är något som alltid behövs. På tal om familjen så består den nu också av en liten bebis. I juli, strax efter valet, så fick jag en son. Hela min familj var överlycklig och vi bestämde oss för att fira det nya familjetillskottet. Min mans mor, far och syskon kom, såväl som mina föräldrar och även en del av våra närmaste vänner. Allt var bra och trevligt tills någon knackade på dörren. Det var min bror, iförd sin SS uniform. Jag hade saknat honom så mycket och ville bara krama om honom men far blev galen och vägrade släppa in ”en förrädare”. Kvällen slutade med att min bror utan protester vände om men feststämningen var inte den samma längre. Jag önskar verkligen att vad folk tyckte inte skulle ha så stor betydelse. Han är ju trots allt min bror och jag älskar honom.

 1933

Hitler har blivit rikskansler. Detta betyder att nazisterna nu har mer makt än någonsin innan och jag är verkligen orolig för vad följderna av detta kommer bli. Tyskland har ju redan blivit mer våldsamt men vad händer om vi ska börja föra bort alla judar eller kanske till och med döda dem ? det kommer bli kaos. Tydligen var det fler än jag som inte gillade det här för jag läste i tidningen att riksdagshuset i Berlin brunnit. Jag fick en olustig  känsla av att min far hade något med det att göra men jag frågade honom aldrig. Hursomhelst blev över 4000 medlemmar i det kommunistiska partiet bortförda för dådet och polisen har börjat arrestera politiska motståndare så nu är det säkrast att inte visa sina innersta tankar i det allmänna.

 Allt blir bara värre med tiden. Hatet mot judarna bara växer i hela landet och de ses till och med som ett biologiskt hot mot den tyska rasen. Jag förstår inte varför just vi tyskar skulle vara den rena rasen, eller varför människor som inte ser ut på ett speciellt sätt skulle vara mindre värda. Men tydligen så är det nu så och vi tyskar måste ”försvara” oss från detta hot. Judestjärnor och diskriminerande texter målas upp på affärer ägda av judar och man tar hela tiden bort fler och fler rättigheter från dem. Vi bränner böcker skrivna av judiska författare och de förbjuds att ha vissa arbeten. Jag börjar förstå min fars hat mot min bror mer och mer. Hur kan han stödja detta?

 I juli så har alla andra partier förbjudits vilket innebär att NSDAP nu har fullständig makt. De inför nya hemska lagar hela tiden tex så förlorar judiska immigranter sina tyska medborgarskap, och människor med ärftliga sjukdomar måste tvångssteriliseras för att vi ska hålla den ariska rasen ren och för att spara vårdnadskostnader. Det är även numera ett brott att vara arbetslös. Som tur var så har far hittat ett jobb på en fabrik även om han knappt får något betalt och han hatar det så vill han inte bli skickad till ett koncentrationsläger. Varje dag så blir jag mer och mer rädd att de ska hitta något fel på min familj och mina vänner, en anledning att ta oss till ett koncentrationsläger och ”omskola” oss. Vi är ju inte judar men att vara emot nazismen ses även som ett brott så vi måste nu ligga väldigt lågt med våra åsikter. Vi talar faktiskt aldrig om politik hemma längre, av rädsla för att någon ska kunna höra. Och min lilla son som nu är ett år tvingas att växa upp i det här. Vi försöker att ge honom en så bra uppfostran som möjligt, försöker isolera honom från tron om att någon folkgrupp är rätt och fel. Men det kommer bara bli svårare med tiden eftersom han hela tiden förstår mer och mer. Men än så länge så är han ett glatt ovetande litet barn.

Read Full Post »

Jag är så fruktansvärt trött på allting

Nu har det gått tok fel i Tyskland. Jag tog mig själv i första hand när jag valde Hitler som rikskansler i Tyskland. Det började bra, jobben gick uppåt, inflationen blev bättre, ja nästan allt förbättrades. Men Hitlers judehat som jag trodde var överdrivet från en början har nu gått överstyr. Vad ska jag ta mig till! Nu gäller det verkligen för mig och mamma att inte dra till oss onödig uppmärksamhet från SS männen. Har hört att koncentrationsläger har öppnats här och var i landet där de skickar judar, folk med olika störningar, handikappade och folk som inte är av den ariska rasen. Det är hemskt! SS männen har kommit hit flera gånger för att fråga om vi känner till några judar i området. Jag och mamma har också varit tvunga att bevisa att vi är av den ariska rasen och att vi inte är judar.
På gatorna här i Bochum är det inte många ute. Man går bara ut om man måste, eftersom SS männen ständigt hänger i krokarna. Häromdagen samlades alla böcker från bokhandeln precis utanför vårat hus som är skrivna av judiska författare. De lades på en stor hög, och en stor kraftig man med uniform brände fort upp dom. Ett tag i mitt liv, efter fredsavtalet skrevs på, efter kriget, då trodde jag att jag hade varit med om det värsta en människa kan vara med om. Men det här slår allt. Det finns inga ord som förklarar vad som händer i Tyskland just nu.
Man hör mycket nuförtiden, för inte så länge sedan hörde jag att Hitler skrev en bok under sin fängelsevistelse. En slags ”övertygelsebok” som ska övertyga Tysklands befolkning om att judarna inte ska ha någon makt, ingen rösträtt, ingen ägande rätt för någonting och mycket annat. Denna bok kom ut innan han vann valet i Tyskland, och den skulle alltså hjälpa honom med hans vinst. Det är så hemskt, nästan så jag inte kan tro på det.
Jag trodde verkligen på Hitler, hans argument om att han skulle resa upp Tyskland på fötter igen lät ju så bra. Vart gick det så fel? Just nu känner jag att det inte finns något som kan rädda oss från det här. Det hänger på befolkningen tror jag. Men alla verkar vara på Hitlers sida. Är det av rädsla eller är det för att de vill, de är frågan. Jag har många vänner kvar här i Bochum som jag ständigt brukar prata med om situationen som är. Det känner precis som jag, men många av dom känner rädsla och därför har de gått med i partiet. Men jag som en ensam man kan ju inte gå emot denna hemska diktatur styrd av Hitler alldeles själv. Vet inte vad jag ska ta mig till. Som det ser ut just nu gäller det nog bara att acceptera situationen så länge jag inte kan påverka den. Om ändå det skulle vara slut någongång, med allt bråk och stök. Jag är så fruktansvärt trött på allting. Min framtid är som bortblåst, vad ska jag göra när jag blir äldre? Jag har ingen som helst utbildning eftersom att jag har hjälpt och försörjt mig och mamma sedan pappa dog. Det ser inte ljust ut nu alltså. Blir så sur på mig själv också att jag inte gör något, men när jag samtidigt vet att det inte finns mycket att göra.

Read Full Post »

Böcker som är skrivna av judiska författare bränns på bål

Just nu är det farlig i Bochum. Dock inte för oss som är av den ariska rasen och inte har någon störning, är alkoholister, arbetslösa eller hemlösa men dom som lider av något av de nämnda blir bortförda. Ingen i våran bekantskaps krets har blivigt drabbad av detta som tur är.
Jag trodde verkligen att allt skulle bli bra! Förstår inte hur det kunde gå så över styr.
I januari var allt bra och jag var glad att Adolf Hitler blivigt rikskansler. Jobben ökade och det såg ut som om Tyskland var på väg uppåt. Men i april börjar trakasserierna mot de judiska människor som lever i Tyskland och Polen. Böcker som är skrivna av judiska författare bränns på bål . Koncentrationsläger efter koncentrationsläger öppnas och fler och fler förs bort. I juli Blev Tyskland en diktatur styrd av Hitler.
Min far är helt emot Hitler och på det sätt han styr landet. Men Lillz, min syster är helt med på noterna. Hon är gift med en Tysk officer och de båda gillar Hitler skarpt. Detta har gjort stämningen mellan Lillz och far en aningen spänd. Efter mors död i februari är det jag som tar hand om far. Jag har ingen man och inga barn så jag bor i en lite lägenhet nära far. Han är frisk och kry men åldern börjar komma ikapp honom. Han lär nog leva några år till men man vet aldrig. Så mycket som hänt detta år är helt otroligt. Säga vad man vill om Adolf Hitler men viljan och styrkan att driva han vilja fram är det då inget fel på!

Read Full Post »

Det var ingen trevlig syn, och fyra bokstäver hade ristats in i pannan.

Medans jag stod vid min arbetsbänk i den stora vapenfabriken, där jag nu hade fått ett fast jobb som vapenmontör, tänkte jag på åren som gått. Det hade gått så fort. Nu har nazisterna makten och de kontrollerar allt. Hitler släpptes efter ett halvår och efter det satte processen fart. Många bra saker hände. Vi fick upp vår ekonomi då krigsskulden sänktes och finansiella lån från Amerika. Vi fick också en ny valuta, riksmarken

Jag fick nu högre lön och det var bättre tider för min familj, Hitler verkade göra mycket gott för landet. Jag tyckte mycket nazisterna gjorde var bra då och många saker nu också. Men allt var inte frid och fröjd. Jag ogillar SA starkt. Min syster, som var starkt emot nazismen, hittades död i en gränd i torsdags. Det var ingen trevlig syn, och fyra bokstäver hade ristats in i pannan. Jude. Tur att syster min hade lämnat familjen och levde med arbetsrörelsen. Hon hade inte stått ut med att jag höll med nazisterna i vissa anseenden. Detta var ändå tur för mor och mig. SA – männen visste inte att min syster hade en familj. I så fall hade vi varit döda för länge sedan.  

De följande åren försökte jag bara leva som en vanlig medborgare. Inte sticka ut från mängden, inte göra motstånd, men heller inte skrika ut mitt tyckande till nazismen. Jag började ogilla Hitlers idéer mer o mer för varje år som gick. Detta rashat…varför?

Jag gick sällan ut utan att vara beväpnad, jag hade ju tillgång till vapen pga. mitt jobb. Jag var beredd att döda, men om ingen gör något mot mig gör jag inte heller något. Jag hade faktiskt börjad rita och hitta på idéer till nya vapen, något som skulle förändra mitt liv.

En av tysklands största vapentillverkare hörde talas om mig av min chef. Han förde mig till Berlin. Där är jag nu och designar och bygger  vapen åt självaste SS. Det är mycket fint hantverk. Jag äcklas lite av mig själv när jag tänker på det, men var inte det här det Tyskland jag ville se som en liten pojke? Det tyskland som förtjänade bättre?

Read Full Post »

Det sägs också att det har öppnats läger där fiender ska få arbeta och omskolas i, låter som en bra idé tycker jag.

Ja, jag känner det på mig. Tyskland är på väg mot något storartat. Führern är på god väg att förändra och ge oss ett bättre Tyskland. Jag var i München med några bekanta från Bochum för ett tag sen och hörde Führern tala. Jag måste säga att det var något speciellt. Allt han sa kunde jag relatera till och han såg dom problem som jag stöter på i vardagen. Som sagt så tror jag på den nye ledaren och hans ord. Och jag är nu medlem i Führerns parti, jag kan stolt säga att jag är en del av NSDAP. Det började lite segt för vår ledare men det blev bara bättre och bättre. Det är nu hårdare lagar mot judarna vilket jag anser nödvändigt. SA håller koll på våra gator, många tycker att det är obehagligt att se brunskjortorna med tanke på deras brutala metoder men det är sådant som behövs för att bekämpa fienden.
Många av judarna förlorar sina tyska medlemskap också. Det sägs också att det har öppnats läger där fiender ska få arbeta och omskolas i, låter som en bra idé tycker jag.
Det är inte bara Tyskland som gör framsteg utan även jag. Jag har nu blivit lovad en plats på en advokatfirma i München och det är bara en tidsfråga tills jag flyttar dit och börja jobba. Det är bra, i och med att jag jobbar i München så har jag större möjlighet till att vara med och bidra till NSDAP vilket jag ser fram emot. Jag ser en ljus framtid för vårt kära land och jag är oerhört stolt över få vara en del av den framtiden.

Read Full Post »

Dock röstade jag absolut inte på Hitler och det stod mig dyrt

Hej igen, svåra stunder har passerat utan er, mor och far. Jag saknar er så förtvivlat mycket och jag vill bara informera er om hur läget är nu och vad som har hänt de senaste tiderna. David och Hampus har nu förstått att ni är i himlen och har slutat fråga när ni kommer tillbaka hem. Jag är så glad att jag har dem som bröder. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Jag kanske har glömt att nämna min vackra hustru Ulli Beckenbauer? Vi träffades på ett kafé i änder delen av Bochum och vi kände att det klickade direkt så vi gifte oss efter tre månader och väntar nu vårt första barn och jag är så lycklig nu.

Dock är den hemska inflationen borta, för gott hoppas jag och det är nog alla invånare i Bochum glada över och jag tror nog inte heller att vi hade klarat det utan U.S. A och några andra fina länder som hjälpte landet på fötterna igen genom att låna oss pengar som har gjort det lättare för oss att betala tillbaka landets gigantiska krigsskuld som vi då fick under det hemska kriget. FÖRSTA VÄRLDSKRIGET. Usch jag ryser av att bara tänka tillbaka på det.

Det namnet som jag ogillar och hatar att höra börjas höra mer och mer, det är som att det bränns i mina öron när någon säger det. Adolf Hitler. Han har fått så stor publicitet här i Bochum trots att inte har träffat honom, förutom Bochums borgmästare och några andra som var i München och lyssnade på när Hitler talade. Och inte nog med chocken att han kom ut ur fängelset så mycket tidigare än sagt utan även att hans parti NSDAP ska starta om från början. Det första som kom på minnet då var, hur många onda planer har nu hunnit planera? Och nu är hon nog hjärtligt glad att han stämplat sin karriär som politisk talare också.

När borgmästaren väl var tillbaka från München så ville ju han visa på något sätt att han såg upp till Hitler och det gjorde han då genom att berätta om Hitlers ”övertygande” bok Mein Kampf som Hitler sägs ha skrivit under sitt fängelse period. Själv läste jag boken, men bara för att veta vad det är som pågår runt omkring mig och vad som skulle kunna hända om Hitler tog över Bochum. Hitler tycker att Judarna inte ska få ha någon makt alls eller rätt i samhället, inte heller att få äga någonting och även skickas ut ur landet. Vid just det tillfället när jag läste boken kände jag att detta var en början på en hemsk mardröm.

Riksdagsvalet som jag sett fram emot så länge var nu här. Äntligen var det 1928 och hela 123 personer hade lagt sina röster på NSDAP, enligt mig var det mycket men borgmästaren blev mycket besviken för han hade tydligen väntat sig mycket fler röster, men han sa att det troligen kommer att bli bättre resultat vid nästa valtillfälle och det hoppas jag inte för om Hitlers parti blir vald och hans kravs uppfylls så är det ju förväl med oss judar.

Efter att ett år passerat började det märkas mycket att ekonomin gick mycket dåligt för U.S. A eftersom att det påverkade många människor även oss i tyskland. Dock hörde jag att det är många som tar sina liv, vad hemskt för dem det måste ha tjänst eftersom att jag antar att det krävs mycket sorg för att ta sitt liv även om flera banker tvingats stänga så har jag inte ens tänkt tanken än. Men jag hoppas att denna börskris inte varar länge så att jag kan ha råd med bröd på bordet. Men jag vet att jag inte kommer kunna jobba kvar mycket länge eftersom att redan 4 miljoner människor här i Tyskland blivigt av med sina jobb.

År 1930 var då inte ett år med flyt i. Hitlers parti har nu en mycket populär och mäktig vän som jobbar som styrelseordföranden för Tysklands främste industrikoncern. Med en hög social status och inflytande över politiker och sägs vara en mycket bra affärsman Alfred Hugenberg. Såklart blev borgmästaren mycket glad över hans oövervinnliga besök.

När hampus, min yngre bror kom hem från skolan kom han med massa blåmärken och ett öga blått. Han sade att det var några brun skjortor som gjort detta mot honom, jag kände hur ilskan mot dem flöde genom hela min kropp men dock visste jag att det något sådant skulle hända när jag fick veta att borgmästaren stod bakom att polisen inte ingrep. Det är så hemskt att detta ska hända oskyldiga människor. Men det är väll så hör det går när. NSDAP fått massa flera röster och har nu även 107 platser i riksdagen. Det går inte en dag utan att jag gråter av rädsla. När jag hör hans röst får jag så konstiga och obehagliga vibbar, han har så mycket ilska och hat i sig. Varför? och vad kan det bero på?

Tysklands ekonomi har sjunkit så ofattbart och dem flesta är arbetslösa och många börjar svälta, själv så har jag blivigt av med jobbet och är hemma med mina bröder hampus och David för det mesta och jag är då inte ensam med att vara arbetslös. Hela 8 miljoner är det också, det är helt sjukt tycker jag. Hur långt ska det gå igentligen? Många av mina vänner som studerar har hoppat av och ser ingen mening med att fortsätta, de säger att det är svårt att se en bra framtid. Det är svår att sova om nätterna när man hör alla bråk och allvarliga slagsmål med kedjor och verktyg, jag kan höra hur en man ber om nåd, ”snälla jag menade inget illa låt mig få leva” men sedan försvann rösten och då förstod jag vad som hände honom. Jag gråter mig till sömns varje kväll nu. Dagen efter detta kommer Hitler på besök och flashar med sin kostym och försöker övertyga tyskarna att han kan rädda oss från denna otroliga kris.

Dock röstade jag absolut inte på Hitler och det stod mig dyrt. Vi blev grovt utpekade i samhället och ingen vågade komma fram och prata med mig eftersom att dem visste att jag var jude inte ens mina bästa kompisar men jag förstod dem. NSDAP växer och i nästa riksdagsval blev partiet det största i landet, det hade nu 230 platser i riksdagen.

Året 1933 började med att Hitler blev rikskansler och tre andra nazister hade fått en plats i regeringen. När jag fick veta att NSDAP minskade en aning och hoppades jag att presidenten Hindenburg inte skulle gå med på Hitlers krav. Men det var exakt det motsatta som hände.

Samma dag som min dotter lilla my fyllde år i februari 1933 brann riksdagshuset ner och jag undrar verkligen vad det är som pågår i denna underliga värld.

Ungefär en månad efter denna ofattbara händelse började en närmaste till hitler att fängsla in ledarna i kommunistpartiet och även 4000 medlemmar i partiet. Nazisterna påstår att en kommunist anlade branden och får nu skulden för det. Två Bochumbor har förts bort, men ingen verkar veta vilka. Fast jag tror att jag har en aning om vilka. Dock så har Hitler nu sett till att yttrandefriheten, pressfriheten och organisationsfriheten försvunnit. Dessutom får Hitlers slagkämpar bekämpa ”högförräderi”. Motståndare mot Hitler tillfångatas och ingen vet vad som händer med dem. Men jag har en underlig känsla av att de inte återvänder. Och oroa dig inte kära far jag har sagt åt mina bröder att hålla sina åsikter och tankat för sig själva eftersom att dem är tillräckligt gamla för att bli fängslade nu. Och Hitler vill ju bara ha den minsta orsak så att han kan fängsla oss judar.

Bara en månad har gått och lättare blir det definitivt inte för judarna. En vän till mig sade att några tyska soldater stått utanför han affär för att ”skyddar” folket från att köpa saker och att dem gör så med alla judiska affärer som är en slags nationell kampanj. Nya lagar stiftar som förminskar judarnas förmåner. Saker och ting går längre och längre. Judiska böcker bränns och på gatan ser man folk stå jublande runt elden. Jag undrar bara hur man kan vara så hjärtlös 

Denna månad juni är helt fruktansvärd. Man har börjat skicka massa judar och statsfiender enligt Hitler till ett koncentrations läger där dem då inte gör annat förutom att avrättas en efter en. Det är så otroligt sorligt. Ibland undrar jag vart mänskligheten tagit vägen.

Alla partier i Tyskland förutom NSDAP förbjuds vilket gör att riksdagen är helt ur funktion. Det har gått så långt nu att sterilisering sker på handikappade för att inte den tyska rasen ska ”förstöras”. Även de människorna med ärftliga sjukdomar får vara med om samma sak.  

Min käre bror hampus skickade i november 1933 till ett koncentrations läger där han förmodligen blivigt avrättad för att han har alltid velat spela hjälte och han kan inte se på hur nazisterna misshandlar en oskyldig människa så han ingrep och han förstod då att det var slutet på hans liv, men han sa alltid att han hellre dog genom att rädda någons liv än att låta nazisterna sprätta upp honom för skojs skull. Vila i fred Hampus. Jag saknar dig otroligt och hälsa mor och far från mig, David hälsar också.

Vad som händer sedan får ni veta om ett tag, men jag hoppas bara att allting blir bra och att Bochum blir frisk igen, från all hat och ilska.

Read Full Post »

Ett händelserikt decennium.

Vårt parti, N.S.D.A.P. blev förbjudet 1924. Vi blev rasande. Jag och många av mina kollegor inom SS ville göra en väpnad revolution men Hitler gav oss order om att hålla låg profil samt att ha tålamod. Han sa att vi var mycket nära makten nu. Jag fick brev från min far som bodde kvar i Bochum. Han lät mycket glad och skrev att borgmästaren hade tagit sitt förnuft till fånga och gått med i N.S.D.A.P. Strax innan jul blev Fuhrern släppt ur fängelset. I februari året därpå blev vårt parti återigen tillåtet att verka i Tyskland. Samtidigt blev det bättre ställt i landet i och med att vi fick en ny valuta – Riksmarken.
1927 – Vi har gjort om organisationen inom partiet lite. Allt tack vare vår Fuhrer. Vi har fått en nystart. Han höll tal i Muchen och en otrolig massa var samlad för att höra honom. Många segerrop hördes.
1928 – Riksdagsval, det gick inte så pass bra som vi hoppats. Men vi fick iallafall tolv platser i riksdagen.
1929 – Finanskris igen. Arbetslösheten bara stiger och stiger här i Tyskland och allt är de amerikanska sionisternas fel!
1930 –  Vi har numera en mäktig allierad, en viss Alfred Hugenberg. Fuhrern tror att han kommer kunna hjälpa oss att nå makten. Vi har nu hela 107 platser i riksdagen och vårt parti växer sig starkare dag för dag. Min far säger att SA gör ett bra jobb hemma i Bochum.
1931 – Arbetslösheten växer, men det gör även vårt parti. Vi är starka nu, men vi blir bara starkare och starkare.
1932 – Arbetslösheten har nåt rekordnivå. Fuhrern flyger land och rike runt. Ofta får vi följa med honom för att försvara honom. Han skulle tala i Bochum och jag valde att följa med. Jag mötte min far efter talet, han börjar bli gammal men fortfarande lika glad och positiv som alltid. Han har kommit över min mors död. Det har även jag. Under själva talet stod vi uppställda i uniform och vi möttes av flera segerrop. Jag mötte även flera av mina gamla vänner som bor kvar i Bochum och numera är med i SA. Det var mycket trevligt.
1933 – Ett stort år! I januari svors Fuhrern in som rikskansler och tra andra partimedlemmar har fått en varsin plats i regeringen. I februari brann det i riksdagshuset, det var ett gäng jävla kommunister som anlagt branden men Göring har vidtagit åtgärder. Han har gripit ett stort antal kommunister. Vi har inlett bojkotter mot judiska affärer och börja vidta åtgärder mot det judiska problemet men den slutgiltiga lösningen är ännu inte satt i verket. I juli förbjöd Fuhrern alla partier förutom N.S.D.A.P. Vi har även inrättat några arbetsläger för våra politiska fiender, arbetslösa Äntligen har vi lyckats, äntligen har vi tagit makten, äntligen har saker och ting börjat förändras här i vårt vackra Tyskland.
Heil Hitler!

Read Full Post »