1924-25
Det har hänt mycket i vårt land nu på mycket kort tid. Men för en gångs skull är det inte dåliga nyheter som drabbar Tyskland utan istället har allting äntligen börjat kännas som vanligt igen.
När det meddelades att borgmästaren gått med i NSDAP blev jag först chockad. Hitler satt ju i fängelse och hans nationalsocialistiska parti var nu förbjudet att verka i Tyskland så varför skulle borgmästaren ansluta sig till dem nu, efter deras tid var slut? Jag blev också en aning upprörd när jag fick höra om detta eftersom jag inte kan säga att jag håller med om vad Nationalsocialisterna står för. Det känns så fel att skylla alla Tyskland misslyckanden på en folkgrupp, som om alla judar skulle vara onda. Rent ut sagt var jag glad att Hitler nu satt i fängelse och att hans parti inte kommit längre än de gjorde.
Men efter ett tag började vi märka förändringar i tillvaron, bra förändringar. Vi fick en ny valuta, riksmarken och USA tillsammans med några andra länder hade gått med på att hjälpa oss finansiellt så att vi kan komma tillbaka på fötter igen. De hårda ekonomiska tiderna såg äntligen ut att vara över och jag vet inte om det berodde på att Hitler var ute ur fängelset igen och att hans parti återigen var tillåtet, men vad det än var så är det otroligt svårt att vara emot något som skänker denna glädje.
Men det har tyvärr inte bara rådit frid och fröjd under det senaste året utan också stor sorg har drabbat min familj. Min lillebror har avlidit. Det var precis i början av 1924 men sorgen finns fortfarande med oss. Jag blir alltid nedstämd när jag tänker på att han var så ung, bara 18 år och att han hade hela sitt liv framför sig. Att han överlevde ett krig men var tvungen att dö i en hemsk sjukdom istället. Han hade länge spanska sjukan men han överlevde och blev bättre. Vi trodde alla att det värsta var över och att han skulle överleva men så blev det inte. Sjukdomen hade gjort honom såpas svag att han snart insjuknade igen. I vad vet jag inte men han blev snabbt svagare och avled. Jag saknar honom fortfarande så otroligt mycket och det smärtar mig att tänka på alla underbara stunder vi haft som en familj. Men det som tynger mig mest är att han inte får vara här med oss för att uppleva den nyfunna glädjen, få vara med oss nu när livet inte är like hårt att leva. För just nu verkar allting gå vår väg. Far jobbar på en bilindustri och själv har jag fått en fast anställning i Krauses smyckesbutik. Vi hör fortfarande inte till de rika i staden men vi har det bättre ställt än på länge. Vi har fått såpas bra ekonomi nu att mor kan vara hemma igen. Hon tog hårt på min brors död och det har tagit längre tid för henne att återgå till det normala livet utan honom. Min andra bror är nu 18 och jobbar som lärling på vår lokala tidning. Jag vet att han är lycklig över sina framgångar även fast han önskar att hans tvillingbror kunde fått vara här och uppleva det med honom. Det kanske är sant som man säger att tvillingar har ett speciellt band för de har alltis verka stå varandra lite närmare än övriga familjen. Hursomhelst är vi alla stolta över honom. Hans drivkraft och vilja att uppnå sina drömmar får mig att tänka positivt, och att faktiskt våga drömma själv igen. Jag har levt så mycket i nuet och tagit ansvar för min familj under svåra tider men nu kan jag äntligen blicka framåt och tänka på vad jag vill med mitt liv. Jag har alltid velat ha en bra utbildning men nu är jag snart 25 år och det har bara aldrig blivit av. Men min dröm är fortfarande att lämna Bohcum, inte för alltid men att bara för ett tag se vad världen mer har att erbjuda.
1927
I mitt liv har det nu skett stora förändringar. Min dröm har alltid varit att lämna Bochum men nu har jag något som håller mig kvar här. Jag har gift mig. Det tillhörde aldrig mina planer att gifta mig än, självklart vill jag ha familj men jag har alltid tänkt mig att det skulle ske senare. Men nu har jag träffat den rätte. Vi bor i ett eget hus en liten bit ifrån min familj. Mor och far har många bra år kvar men nu när min bror har flyttat till München för att jobba så känner jag ett visst ansvar för dem.
Hitler och hans parti är något som det pratas om mer och mer nu. Min bror skickade nyss ett brev från München där han skrev att han hört Hitler tala och att det var helt fantastiskt. Han skrev att vi hade haft fel hela tiden och att Hitler kommer bli en stor ledare en dag. Jag visste fortfarande inte vad jag skulle tro. Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna stödja nationalisterna helt men jag har försökt att ha ett öppet sinne. Sedan läste jag Hitlers bok. Där stod det om hans politiska planer, att judarna knappt ska ha några rättigheter, att judisk invandring ska förbjudas och en hel del andra saker som jag ogillade skarpt. Alla ska få ha sina åsikter, även min bror men jag vet nu att jag aldrig kommer hålla med om dem.
1929
Åter igen är det ekonomisk kris i Tyskland. Vi har ju tidigare fått stödpengar från USA för att kunna betala av våra skulder från först världskriget och för att kunna få landet på fötter igen men nu har USA drabbats av en stor finansiell krasch. Det stod i tidningen igår att folk hoppar från hustak för att ta sina liv och då är det verklogen illa. Tyvärr påverkar detta också Tyskland även om katastroferna inte är lika stora som i USA. Bilindustrin som min far jobbar på har börjat avskeda folk och jag vet att han oroar sig för att bli av med jobbet, speciellt nu när jag inte hjälper till att försörja familjen längre. Jag och min man har det dock ganska bra ställt. Han jobbar som advokat och för första gången i mitt liv måste jag inte tänka så mycket på pengar.
1930
Nationalisternas makt fortsätter att växa. Nu har NSDAP fått stöd från en mycket inflytelserik man som har både pengarna och kontakterna för att göra dem ännu mäktigare. Man märker redan hur det börjar skrivas mer och mer om partiet i landets tidningar. All denna publicitet har nu gett dom en plats i riksdagen. Jag känner folk som röstat på dem och många av dem vill bara ha det bättre. De vill ha arbeten och bra ställt och det kan NSDAP hjälpa till med. Men trots det har de fortfarande inte min röst. Jag kan inte stå bakom de hemska sakerna som deras SA soldater gör. Slår sönder affärsfönster, misshandlar och diskriminerar och självklart sker allt detta mot Judar. Det värsta är att polisen inte ingriper.
Men jag har inte bara negativa nyheter att berätta. Jag är nämligen gravid. Mor och far blev så glada när jag berättade. Eftersom de redan har förlorat ett barn och min enda bror inte har en fru än så vet jag att de längtar efter ett barnbarn. Självklart är även jag och min man överlyckliga. Jag vill bara inte att mitt barn ska växa upp i ett samhälle där vi diskriminerar en folkgrupp, där våld är rätt. Därför hoppas jag innerligt att NSDAP inte ska få mer makt nu. Det måste ju vara fler som ser galenskapen i allt det här ?
1931-32
Arbetslösheten och fattigdomen fortsätter att öka och Hitler fortsätter att lova ett bättre liv. För dem som röstar på hans parti förstås. Våld och hat är nu något som verkar höra till vardagen. Man kan knappt gå ut till en restaurang utan att bevittna det. Hitler har nu varit här i Bochum och ”predikat” om hur många bra förändringar som kommer ske om vi lägger våra röster på hans parti. I följe hade han SS medlemmar marscherande med hakkors på armen. Jag visste att min bror var bland dem. För ett tag sedan fick jag ett nytt brev från honom där han sa att han gått med i SS. Han vet att jag inte gillar det men han skrev att han gör det för oss, för hans familjs bästa, att vi inte kan se Hitlers potential än. Jag kände även igen en del andra som jag sett här i staden. Folk som gått i samma skola, som handlat i samma affärer men som nu verkar leva att helt annat liv än jag själv. Jag hörde folk prata efter talet. Prata om hur bra talare Hitler är och hur smarta hans idéer låter. Jag vet inte om de inte förstår vad hans parti gör mot judarna eller om de inte bryr sig. Kanske de bara vill ha jobb, kanske de bara bryr sig om sig själva. Hursomhelst så var jag inte med i diskussionen och talade om mina åsikter, vem vet vad som händer med dom som säger emot Hitler.
I valet så ökade stödet för NSDAP ännu mer så det verkar som om en hel del människor tog till sig av vad Hitler sa. Konstigt nog är min far inte ev an dom. Han fick sparken från sitt jobb men ändå så vägrar han rösta på NSDAP. Han säger att allt bara är propaganda och att han minsann kan hitta ett jobb utan att förråda det han tror på. Och jag är säker på att han kommer göra det för det som alltid drivit honom framåt är familjens välbehållande och pengar är något som alltid behövs. På tal om familjen så består den nu också av en liten bebis. I juli, strax efter valet, så fick jag en son. Hela min familj var överlycklig och vi bestämde oss för att fira det nya familjetillskottet. Min mans mor, far och syskon kom, såväl som mina föräldrar och även en del av våra närmaste vänner. Allt var bra och trevligt tills någon knackade på dörren. Det var min bror, iförd sin SS uniform. Jag hade saknat honom så mycket och ville bara krama om honom men far blev galen och vägrade släppa in ”en förrädare”. Kvällen slutade med att min bror utan protester vände om men feststämningen var inte den samma längre. Jag önskar verkligen att vad folk tyckte inte skulle ha så stor betydelse. Han är ju trots allt min bror och jag älskar honom.
1933
Hitler har blivit rikskansler. Detta betyder att nazisterna nu har mer makt än någonsin innan och jag är verkligen orolig för vad följderna av detta kommer bli. Tyskland har ju redan blivit mer våldsamt men vad händer om vi ska börja föra bort alla judar eller kanske till och med döda dem ? det kommer bli kaos. Tydligen var det fler än jag som inte gillade det här för jag läste i tidningen att riksdagshuset i Berlin brunnit. Jag fick en olustig känsla av att min far hade något med det att göra men jag frågade honom aldrig. Hursomhelst blev över 4000 medlemmar i det kommunistiska partiet bortförda för dådet och polisen har börjat arrestera politiska motståndare så nu är det säkrast att inte visa sina innersta tankar i det allmänna.
Allt blir bara värre med tiden. Hatet mot judarna bara växer i hela landet och de ses till och med som ett biologiskt hot mot den tyska rasen. Jag förstår inte varför just vi tyskar skulle vara den rena rasen, eller varför människor som inte ser ut på ett speciellt sätt skulle vara mindre värda. Men tydligen så är det nu så och vi tyskar måste ”försvara” oss från detta hot. Judestjärnor och diskriminerande texter målas upp på affärer ägda av judar och man tar hela tiden bort fler och fler rättigheter från dem. Vi bränner böcker skrivna av judiska författare och de förbjuds att ha vissa arbeten. Jag börjar förstå min fars hat mot min bror mer och mer. Hur kan han stödja detta?
I juli så har alla andra partier förbjudits vilket innebär att NSDAP nu har fullständig makt. De inför nya hemska lagar hela tiden tex så förlorar judiska immigranter sina tyska medborgarskap, och människor med ärftliga sjukdomar måste tvångssteriliseras för att vi ska hålla den ariska rasen ren och för att spara vårdnadskostnader. Det är även numera ett brott att vara arbetslös. Som tur var så har far hittat ett jobb på en fabrik även om han knappt får något betalt och han hatar det så vill han inte bli skickad till ett koncentrationsläger. Varje dag så blir jag mer och mer rädd att de ska hitta något fel på min familj och mina vänner, en anledning att ta oss till ett koncentrationsläger och ”omskola” oss. Vi är ju inte judar men att vara emot nazismen ses även som ett brott så vi måste nu ligga väldigt lågt med våra åsikter. Vi talar faktiskt aldrig om politik hemma längre, av rädsla för att någon ska kunna höra. Och min lilla son som nu är ett år tvingas att växa upp i det här. Vi försöker att ge honom en så bra uppfostran som möjligt, försöker isolera honom från tron om att någon folkgrupp är rätt och fel. Men det kommer bara bli svårare med tiden eftersom han hela tiden förstår mer och mer. Men än så länge så är han ett glatt ovetande litet barn.
Lämna en kommentar