Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Beskrivning av rollfigurer’ Category

Hej jag heter Heins och jag är 10 år. Jag bor här i Bochum med min mor Lisa, far Rubert och bror Joseph. Mamma jobbade förut som tjänsteflicka men det var för längesedan innan hon var gift med pappa. Nu är hon en hemmafru som tar hand om oss här hemma. Far är en brevbärare. Det har gått i tre generationer att fars sida har varit brevbärare. Far ville bli en soldat men farfar hindrade honom och ville att han skulle gå i hans fotspår.

Jag gillar inte sport eller att svettas egentligen. Musik. Musik är det jag vill. Jag har spelat gitarr nu i 1 år. Jag vill bli en musiker. Far är inte som farfar. Far vill att jag ska gå min egen väg. Det kanske är svårt att bli musiker, jag älskar det, det är vad jag vill bli och strävar efter.

Read Full Post »

Mitt namn är Ulrich Becker och jag är 10 år gammal. Jag bor i ett litet trångt hus med mina föräldrar och mina två bröder som ofta grälar.                                                                                         

Jag är född i Bochum, men mina föräldrar kommer från Österrike. Mina föräldrar flyttadre till Bochum för att det fanns bättre jobb, pgv av att pengarna räckte inte till mat. Nu jobbar jag, pappa och mina två bröderna i en gruva. Ibland orkade jag inte jobba men mamma och pappa drev mig framåt till att arbeta hårdare.  Jag arbetede mycket och tjänade bra med pengar. Min dröm är att flytta till ett bättre hus

Read Full Post »

Hej, mitt namn är Walter Schröder. Jag är tio år och går i en liten grundskola i Bochum. Min familj bor i en relativt stor lägenhet ganska centralt i staden. Jag bodde i Österrike när jag var yngre men vi var tvungna att flytta hit eftersom att min far hade blivit erbjuden ett bättre jobb här som högt uppsatt chef i gruvan. Jag bor här med min bror, som är fem år äldre än mig, min far och min mor. Efter skolan så brukar jag vara ute med mina kompisar, jag har ganska många. Jag har lätt att komma bra överens med folk och att skaffa nya vänner. De flesta av mina vänner är jämnåldriga med mig men jag har några som är ett par år äldre. Jag hade många vänner förut när jag bodde i Österrike men tyvärr så var jag ju tvungen att flytta ifrån dem. Jag har fortfarande kontakt med några via brev. De flesta av mina vänner kommer från ganska välbärgade familjer, som jag. När jag blir stor vill jag bli yrkesmilitär. Min far och mina lärare tycker att jag borde bli politiker eftersom att jag är så duktig på att tala för mig men jag tycker att det verkar trist. Mina vänner tycker att jag är väldigt mogen och intelligent för min ålder, och jag tror att jag håller med dem. Jag vet inte varför jag vill börja jobba inom militären, men det är något med disciplinen och styrkan inom militären som lockar mig. Och såklart att jag då skulle få möjligheten att kämpa för mitt land i krig och kanske t.o.m. få leda en pluton i strid.

Read Full Post »

Hej jag heter Dorel Seidel och är tio år.

Jag bor lite utanför centrala Bochum som ligger i västra Tyskland och här har jag bott hela mitt liv. Jag och min familj, som består av min mor, far och mina två yngre bröder, bor i ett gammalt och ganska litet hus. Det finns endast två rum och kök så jag delar rum med mina tvillingbröder som är 4 år. Det andra rummet är ett gemensamt rum där vi brukar äta fast mor och far sover även där. Själva huset är ganska mörkt och slitet men det är samtidigt hemtrevligt. Vi har kanske inga dyra möbler men det är mitt hem helt enkelt.  

Somsagt kan man säga att min familj inte direkt tillhör den rika delen av befolkningen. Fars släkt har länge jobbat inom jordbruket men fars äldre bror fick ta över deras gamla hus så far jobbar nu på en fabrik där han inte tjänar så mycket pengar. Mor jobbar inte utan är hemma och tar hand om hemmet och mina bröder men hon brukar skriva när hon får en tid över och jag vet att hon älskar det. Jag brukar säga att hon ska bli författare men hon skakar bara på huvudet. Jag förstår inte varför hon inte kan följa sin dröm men hon säger att hennes dröm nu är att hennes barn ska få en bra framtid. Men när ja ser mor sitta och skriva så vet jag vad jag vill med mitt liv. Jag vill lämna Bochum, åka till Berlin eller kanske ett helt nytt land, och utbilda mig. Sen vill jag såklart slå mig ner och skaffa familj men jag vill inte vara fast i denna lilla stad hela livet. Det är den drömmen som driver mig framåt i allt jag gör. Varje gång jag har ett problem tänker jag på att en dag ska jag härifrån och att allt jag gör i slutändan kommer att leda till den dagen. Samtidigt är jag orolig för min familj. Eftersom jag är äldsta syskonet har jag ett visst ansvar om något händer mor eller far. Men jag har fortfarande långt kvar innan jag behöver tänka på detta, mor och far kommer ju leva länge till. 

Efter skolan brukar jag oftast gå hem och hjälpa till med hemmet. Ibland städar jag eller tar hand om mina bröder. Jag har inte särskilt mycket fritid. Jag har några riktigt bra kompisar men jag hinner träffa dom mindre och mindre eftersom mor behöver mycket hjälp hemma medan far jobbar. Ibland kan det verkligen göra mig arg inombords mig men jag älskar verkligen min familj och ställer upp för dem. Vi kanske lever ett fattigt liv nu men jag vet att bättre tider väntar, både för min familj och mig.

Read Full Post »

Hej, jag heter Hannes Ziegler och är 10 år gammal och kommer från staden Bochum.
Jag har bott här så länge jag kan minnas. Jag bor tillsammans med mina föräldrar i vårt hus en bit utanför innerstaden. Vi bor i ett blått hus med en stor trädgård.
På dagarna är jag i skolan, pappa jobbar som doktor och mamma stannar hemma med min bror som bara är några månader gammal.
Mitt största intresse är att spela fotboll. Mitt favoritlag heter BV Borussia 09 Dortmund.
Jag vill försöka att bli fotbollsspelare i framtiden men pappa vill att jag ska läsa till doktor som honom. Mina föräldrar säger att om jag sköter mig så får jag spela fotboll på min fritid. Att alltid sköta mig känns som ett måste om jag ska få göra vad jag älskar.

Read Full Post »

Mitt namn är Dieter eller Didier som min far brukade kalla mig. Jag är 10 år gammal och bor i centrala Bochum med min äldre bror Drogba i en liten två:a. För övrigt så går jag i en helt vanlig skola i en helt vanlig klass i Bochum. Där jag skaffat en god vän vid namn Eimmrich Heimmler som jag brukar plugga hos varje onsdag.

För övrigt så finns inte mycket att säga, förutom att jag är Föräldralös. Och det är just det som har påverkat mitt liv ganska rejält. För när pappa fanns så hade jag och min bror någon som kunde försörja oss, men nu när han är borta så har vi ingen annan än oss själva och det blir ganska svårt att kombinera utbildningen och att försörja sig samtidigt, men jag kommer aldrig att ge upp precis som min far en gång sa till mig att inte ge upp : tänk att du står i mitten av ett krigsfält du har inget vapen alls och konvojen ligger flera hundra meter ifrån dig, du har bara några tio sekunder innan fienderna kommer fram och skjuter ihjäl dig, vad gör du? ger du dig låter du fienden skjuta dig? eller krigar du för att överleva som en riktig hjälte.

Och det är just det jag vill bli en hjälte som hjälper sitt land när det blir krig. Så igentligen är det ett under att jag fortfarande går i skolan för att jag kommer ändå att söka till den tyska armen. vissa frågar mig varför och jag ställer exakt samma svar för att jag är patriot. jag vill inte att England ska vara en större kontinent än vad Tyskland är.

Read Full Post »

Hejhej! Mitt namn är Vibeke Huber. Jag är tioårig flicka som bor i Bochum som ligger i västra Tyskland. Jag går i en väldigt bra skola fast jag blir oftast mobbad i min klass. Efter skolan så gör jag mina läxor och när jag är färdig med dom så brukar jag hjälpa min mamma med sysslorna. Min far och min store bror som är 21 år jobbar i en gruva lite långt borta. Min mamma är hemmafru och tar hand om oss och mina små syskon. Jag bor i en fattig del av Bochum. Det är väldigt smutsigt här och husen är inte så fräscha som dom rika delen i Bochum. Och soporna ligger vart som helst här. Men jag trivs ändå. När jag blir stor så vill jag bli mäktig då ska jag göra så att det inte finns en rik del och en fattig del att alla är lika mycket värda. Jag har bott i Bochum i hela mitt liv och jag tycker det är en ganska fin stad.

Read Full Post »

Jag heter Helmut Neumann och jag kommer ifrån Bochum. Jag har bott i Bochum hela mitt liv. Jag går i fjärde klass och lär mig teknik och elektronik. Mitt liv innan jag kom till Bochum har varit väldigt jobbigt. Jag har inte orkat att gå i skolan eftersom det enda vi lär oss är saker om teknik. När jag blir vuxen vill jag kunna laga mat. Jag bor i ett litet hus i utkanterna av staden. Min familj är fatttig och jag städar mest och hjälper min mamma och min pappa. När jag väl har ledig tid letar jag efter gratis tidningar att läsa och lagar mat. Mitt hus är väldigt litet och miljön runt om det finns det en miljö med mycket skog. Jag måste vakna väldigt tidigt för att hinna gå hela vägen till skolan. Jag går i skolan och gör mitt bästa. Min mamma säger att det är det enda man kan göra.

Read Full Post »

Jag, Robert Meyer är en kille som är tio år och bor med min mamma, pappa och storebror utanför stan. Vi bodde inne i stan från början men det blev för dyrt så vi har flyttat en bit utanför stan. Jag har lång väg till skolan men jag går upp tidigt för att hinna i tid, när jag är i skolan brukar jag spela fotboll och många av mina kompisar brukar fråga om jag vill göra någonting efter skolan men jag är oftast tvungen att säga nej eftersom att Jag måste hjälpa till hemma med jordbruket som är att vattna våran åker så att vi kan sälja skörden på hösten för jordbruket är det som är våran räddning ekonomiskt sätt och jag är också tvungen att hjälpa mamma med städningen och diskningen. Och tur är att min storebror matar våran hund och våra två katter. Pappa jobbar med att designa nya vapen och han jobbar hårt både på jobbet och hemma, därför behöver han min hjälp ibland. Mina föräldrar har bråkat om vem som ska stanna hemma och sköta om jordbruket och vem som ska iväg och jobba. Men jag hade ett förslag till mina föräldrar och det var att min storebror som redan gått ut skolan kunde sköta om det. Och vi får se hur det blir med det. Det jag och hela min familj strävar efter är att kunna flytta tillbaka in till staden.

Read Full Post »

Mitt namn är Gerda Maier och jag är 10 år gammal. Jag bor i ett hus en bit från Bochum med min mamma, pappa och lillebror. Intill stugan finns det fina vackra landskap med ängar och underbara blommor. Jag och min lillebror brukar springa runt där när vi är lediga och inte hjälper mamma i köket eller gör våra läxor.
Vi har bott där så länge jag kan minnas och det är morfars gamla hus som pappa renoverat om lite. Det är väldigt trivsamt och knarret från golvplankorna som andra kanske skulle störa sig på tycker jag är hemtrevligt. Jag trivs där jag bor helt enkelt.
Min mamma jobbar som sömmerska i hennes egna butik i stan. Min pappa jobbar i gruvan och han brukar ofta berätta om sina dagar på jobbet i gruvan. Han tycker alltid dagarna känns så långa och längtar jämt hem till vår familj för att spendera kvällarna med oss. Pappa vill att jag och min bror inte ska jobba i gruvan för att det är ett riskfyllt jobb där olyckor kan ske. Han vill därför att arbetsmarknaden ska komma igång.
Jag har alltid tyckt mamma varit flitig och duktig. Hon syr våra kläder för hand och jag blir lika stolt och glad när jag kommer med en ny tröja till skolan. Den känns på så sätt mer speciell för mamma gjort den åt mig.
På fritiden brukar jag spela boll med min bror och ibland är grannarnas barn med och spelar. Jag och min bror har en nära relation och även fast han är några år yngre än jag kan han förstå sig på mycket mer än andra barn i hans ålder. Jag brukar hjälpa honom med hans läxor ibland och han förstår det mesta mycket snabbare än vad jag gjorde i hans ålder.
Min familj beskriver mig som en sprallig och glad person som har svårt att sitta still. Det gör att jag alltid har humöret på topp och gillar att göra saker. Det värsta jag vet är att sitta still och göra ingenting. Fast trots att min familj är lycklig tillsammans har vi inte alltid haft det lätt ekonomisk. Pappa har jobbat sig uppåt nu men för några hade vi det riktigt jobbigt. Jag och min bror fick nästan jämt gå omkring och vara hungriga. Mamma har alltid varit den som sett det positiva i allting vilket har gjort att alla i familjen orkade kämpa vidare och invänta bättre tider. Därför vill jag när jag bli stor kunna skaffa en familj som jag kan försörja genom att ha ett bra avlönat jobb. Jag vill inte vara en hemmafru som städar hemma och inte kan hjälpa till något ekonomisk. Så jag satsar hårt på skolan och har höga mål för att någon gång lyckas. Med det stöd jag har hemma och den hjälp jag kan få så kommer jag att lyckas. Jag vill göra mamma och pappa stolta.
I skolan brukar min lärare diskutera att industrierna börjar komma igång i omvärlden och att mycket går framåt. Jag hoppas att det når hit snart!
Jag tänker lyckas när jag blir äldre, bli något stort.

Read Full Post »

Older Posts »