Nu är det nya tider i Tyskland. Tyvärr betyder inte alltid nya tider bättre tider. Det känns tvärtom, som att vart jag än vänder mig nu möts jag av förödelse. Inflationen är ofantlig och på gatorna leker barnen med pengar. Allting har plötsligt blivit otroligt dyrt och det är både svårt att ha råd med läkarvård och att få mat på bordet. Jag känner för dem som har sparat undan sina livsbesparingar och nu plötsligt har inte pengarna något värde. Min familj har dock aldrig haft särskilt mycket pengar så vi har inte heller förlorat mycket. Men det blir ändå ovanligare och ovanligare att man kan äta sig mätt nu. Dock har min familj större problem att tänka på än mat. Hemma ligger nämligen min lille bror blek och svag i sängen. Jag visste när han fick spanska sjukan att det kunde gå illa men när man ser en kär blekna bort framför ens ögon så är känslan tusen gåner värre än man kan tänka sig. På grund av inflationen har vi inte råd att gå till läkaren med honom. Detta plågar verkligen hela min familj, jag vet rent ut sagt inte vad jag ska göra om han går bort. Just nu vill varken mor eller far lämna bror för att gå till arbetet men de vet att de måste, hela familjens välbehållande står ju på spel. För mig brukar jobbet vara ett ställe där jag kan se förbi allt det hemska men inte ens där kan jag bli av med all denna förödelse som drabbar Tyskland.
En dag när jag var på jobbet, i Krauses smyckesbutik, hörde jag plötsligt massa skrik utanför. Jag och Marlene tittade ut genom fönstret och såg en grupp demonstranter utanför butiken. De var nationalister. Nationalismen har växt sig stor i München på senaste tiden och vissa säger att en man vid namn Adolf Hitler , ledaren för det nationalsocialistiska partiet, ska vara mannen som kommer befria Tyskland. Jag vet ännu inte så mycket om nationalismen och vad de står för men jag vet att de skyller Tysklands elände på judarna. Demonstrationen från nationalisterna lockade snart till sig motdemonstranter och en väldig tumult bröt ut. Folk kastade sten och slogs och det var rent ut sagt hemskt. Som tur var gick inget i butiken sönder men jag tyckte fortfarande det var obehagligt. Tack och lov så fanns Marlene där med mig.
Tydligen så var den lilla demonstrationen utanför smyckesbutiken bara en småsak jämfört med det som hänt i München på senaste tiden. Jag läste i tidningen om en stor kupp som Hitler och några andra nationalister försökt genomföra. Tydligen försökte de ta makten från den Bayerska delstatsregeringen. Kuppen misslyckades och Hitler och en annan man vid namn Ludendorff arresterades men trots det så verkade folket stå på deras sida. Jag vet inte vad som kommer hända med Hitler nu, kanske är det här slutet på hans historia men det skrämmer mig att nationalisterna får såpas mycket stöd som de får. Jag vill gärna tro på tanken att det finns någon där ute som kan ställa allt till rätta i Tyskland för vi har blivit riktigt orättvist behandlade sedan första världskriget. Men att skylla allt på judarna tycker inte jag är det rätta sättet. Även om alla judar försvinner så kommer väl inte Tysklands problem att försvinna? Trots att en del personer delar mina åsikter så är det även många som stöttar nationalisterna. Därför tror jag inte att det här är slutet för nationalismen men med eller utan nationalisterna hoppas jag att Tyskland snart går mot ljusare tider.
Lämna en kommentar